>
Hemma väntade livskadeintyget från djursjukhuset som jag ska skicka till Folksam. Med det hade Anja skickat ett brev, som uppskattades väldigt mycket och som både värmde och gav tröst. Men tårarna var omöjliga att hålla inne, både när jag läste brevet och livskadeintyget.
”…Beklagar sorgen och förstår att det känns tomt utan Xena! Hoppas bara att du känner att du gjort allt du har kunnat för att ge henne så bra livskvalité som möjligt. Dina insater gav säkert Xena ett år extra att leva!…”
Och ändå kände jag mig så förtvivlat maktlös.
Published with Blogger-droid v1.6.5