När jag tänker på våra barn känns det som att hjärtat ska sprängas. Hur mycket kärlek rymmer ett hjärta egentligen? Det är nästan fysiskt jobbigt.
Pigallen var verkligen helt slut efter den jobbiga kvällen igår. Efter att slutligen ha somnat av utmattning vid 22, vaknade han inte förrän 04:30 i morse för att äta. Sedan sov han vidare till klockan 7. Och inte förrän då kissade och bajsade han – blöjan var helt torr när Hero tog av den för att potta honom. Han var alltså så slut att han inte ens vaknade till för att kissa under hela natten. Stackars liten. Idag har han sovit i princip hela dagen. Älskade plutt.
Hos Hero efter frukosten.
Piggelinaren har levt rövare som vanligt.
Nackträningen är inte poppis. Men även Pigallen “sitter papegoja” på axeln väldigt mycket när han är vaken, precis som Piggelin ville göra för att inte bli tvärarg, så det blir nog tillräckligt med träning ändå.
Idag har vi inte gjort något särskilt, förutom att fortsätta småpilla här hemma. Några skruvar och detaljer upp här, några lådor sorterade där. Jag 18-månadersfotograferade Piggelinaren under förmiddagen och hon och Hero handlade under eftermiddagen.
Nattningen var i vanlig ordning stökig och tog 1:20. Igen. Det är helt j*vla ofattbart att hon kan kämpa emot sömnen på det sätt som hon gör. Så länge. Jag vet inte hur många gånger jag ser på henne och tänker “nu somnar hon, nu måste hon somna” medan hon långsamt och lugnt klipper med de sömniga ögonen. Bara för att några sekunder senare spärra upp dem igen, sätta igång en arm, ett ben eller varför inte hela kroppen i en propeller. H. E. R. R. E. G. U. D. Älskade unge. Hondrivermigtillvansinne.
Pigallen hade det lite stökigt efter middagen, men har kommit till ro nu och varit trött hela kvällen. Återstår att se om det finns någon sömn kvar i den där lilla kroppen, eller om det blir en vaken natt. 💖
av Felicitas