Vi går in i vecka 23 (22+0) idag och från och med nu tillhör vi förlossningen. Om något skulle hända, ska vi alltså inte åka till gynakuten, utan till förlossningen. Barn som föds i den här veckan kan räddas, men det är inte säkert att de väljer att göra det. Bebisen måste uppvisa ”starka livstecken” (tex skrika). Om ytterligare en vecka försöker de rädda alla barn, åtminstone i det län vi tillhör. Det känns helt galet att Piggelin skulle kunna komma nu och faktiskt överleva utan men eller funktionsnedsättningar. Givetvis förutsatt både tur (i oturen) och skickliga insatser från vården.
Milstolpe, såhär på fars dag. Och Piggelin buffar på.
Sköna de där milstolparna! Men piggelin får nog va så snäll å skvalpa runder i magen ett tag till va?
Absolut! Nog för att vi längtar, men vi vill inte ses utanför magen förrän TIDIGAST i mitten av februari!