>Igår körde vi till farmor och snickesnackade en stund, eftersom vägarna på Österlen hade börjat att öppnas.
Jag har gått i Heros mjukisbyxor hela julen, men igår beslöt jag mig för att sluta vara så sunkbekväm. Det blev favvokjolen från H&M, lila knästrumpor från Indiska (tack för påminnelsen Miel & Ruthie!) och en grå kofta jag fått av Miel. Me likie!
Efter ett tag fick håret komma upp med mitt favorithårspänne, en G-klav i silver.
Fajje hade ett coolt och vackert ljus som jag inte kunde låta bli att ta ett kort på. Häftigt!
Fajje berättade att hon såvitt hon kunde minnas inte hade varit med om maken till snöoväder sedan 40-talet.
Vi spelade plump med Fajje. Det brukar hon spela med sina pensionärsvänner och då ser det såhär prydligt ut (det gjorde det inte när jag protokollförde – men jag vann!)… 😛
Faster och tillika gudmor, BM, kom förbi medan vi var hos Fajje. Det var väldigt, väldigt längesedan jag träffade henne och det kändes riktigt, riktigt bra att få ge henne en kram. Tror att den behövdes.
Vi käkade middag med mams, paps & Mujje på kvällen. Pappa hade fått avlösning och paus från snöskottandet, så att vi kunde umgås lite. Det blev Hjärter medan Mujje satt och höll på med litteraturstudier inför sitt examensarbete. Stämningen var hård men hjärtlig medan vi spelade kort – vi är verkligen en knasig familj. Viktigast var dock att jag vann två av tre matcher Hjärter (tvåa den sista omgången) och att pappa kom sist. 😉 En väldigt trevlig kväll hur som helst!
Fastän jag faktiskt klarar av att koppla av bättre och bättre, går det inte en dag, eller ens en halvtimme utan att mina tankar på något sätt snuddar vid Xena. Och saknaden är enorm. Det är nog inte alla djurägare som pratar med sin ögonsten på samma sätt som jag pratade med Xena. Hero tyckte att jag var ganska knasig ibland, men jag pratade verkligen med henne. Nu kommer jag på mig själv med att börja prata med henne, men inser att hon inte är vid min sida. Det känns så ofattbart, konstigt och tomt. Lilla älsklingen. Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig.
♥
>Åh, vilket fint hårspänne!!!
>Har följt din blogg under några års tid men haft dåligt med tid att läsa på sistone. Förstod inte förrän idag när jag gick in här att Xena har gått bort 🙁 Beklagar verkligen det! Har själv hundar och vet hur det känns då jag mist 2 hundar själv. Tomheten och saknaden är enorm. Och Xena verkade ju vara en mycket speciell och charmig hund:-)) KRAM till dig!
>God Fortsättning fina! Hoppas att vi ses något snart. STOR KRAM <3
>Carro: Tack, jag gillar det jättemycket! :)MJ: Tack. Ja, det känns ofattbart och så galet tomt. Xena var världens finaste. ♥ Tack och kram tillbaka!Åsa: God fortsättning själv sötis! Dags för en bloggträff, tror jag bestämt! KRAMAR! ♥