Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Skåne

Vi har varit i Skåne måndag-söndag. Resan ner tog 12 timmar och innan vi ens hade nått Jönköping hade jag beställt tågbiljetter till nästa gång vi ska åka ner (dvs det där gör jag inte om igen förrän jag har lyckats förtränga hur jobbigt det var)…

Matstopp på Max i Jönkan.

Vi kom fram efter läggdags och dundrade rakt i säng som mamma hade ordnat så fint åt oss. Veckan kan sammanfattas i häng och mys. Mormor- och morfartid för barnen. Det skulle även ha varit Varg-tid, men sjukdom kom tyvärr emellan. Synd, för Piggelinaren har tjatat ganska mycket om framför allt Vargen. 🙂

Tvagning.

Pigallen är ännu mer krulltott än vad Piggelinaren var vid samma ålder.

På onsdagen var jag, Pigallen och Hero var iväg och träffade min farmor. Piggelin hängde med sin mormor.

Mormor lämnade av Piggelin vid sovtåget på lunchen. 😉

Pigallen och Fajje (farmor).

Jag och Pigallen var med Fajje hos frissan medan Hero fick välförtjänt fotvård (som jag har försökt skicka iväg honom på i åratal, men lyckats först nu tack vare en dubbelbokning). Såhär kul hade Pigallen. 😉

Torkning av permanentat svall.

Finfrissad Fajje bjöd på fika på byns café innan vi åkte.

I säng, hela familjen, klockan 19:30. Trötta.

Inspektion av sin morfars bygge. Det sista han har lovat att ta sig an innan han går i pension från byggfirman.

Fallet i golvbrunnen inspekteras.

Piggelin har börjat att fullkomligen spruta ut ord nu. Hela tiden. Och gosedjuren ska “sitta i sjalen”, precis som Pigallen gör hos mig och Hero.

Kaninen fick sitta i sjalen även när det var dags att sova lunch.

Mys.

Jag är här pappis, var inte rädd.

Mina hoods.

Pigallen i den snygga koftan som mamma stickat åt honom. Goding.

Nu sover han inte lika mycket längre, så vi har börjat lära känna vår lille Pigall mer och mer.

Världens goaste tös blev 19 månader medan vi var nere och jag hade med mig min lilla “studio”.

Alla våra knodds fick vara med på bild. Bellan också.

Pigallen med sin morfar, som envisas med att kamma sidbena på honom.

Jag tog fram mitt gamla lejon åt Piggelin. Hon blev förs så rädd att hon föll baklänges, men det visade sig att det där lejonet var ett snällt och gosigt sådant.

Pigallen med sin morfar.

Piggelin klappade “T” (Tessa) tillsammans med sin morfar.

Och så spelade vi på travet. Men det blev bara kattskit av den saken.

Mamma, jag och barnen åkte en sväng till min mormor. Min moster Carin kom förbi en sväng med sin hund, Molly, och Piggelin tyckte att det var jättekul att få ha henne i knäet och klappa henne.

En tur på stranden. Jag älskar havet. Jag skulle aldrig kunna bo för långt ifrån havet. När jag bodde i Örebro sommaren 2003, då jag gjorde min brandmannapraktik, var havet det jag saknade allra mest.

När vi kom hem hade ju huset (och alla maskiner såsom torktumlare, som ju faktiskt gör en del för värmen) stått stilla i en vecka, samtidigt som temperaturen droppat rejält. Det var bara sexton grader när vi kom hem. Burr!

Filtar på.

Bellan tyckte också att det var mysigt med filt.

Mina grabbar.

Piggelin sov för första gången någonsin med täcke hela natten (hon är en varm tös och sparkar alltid av det).

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1