Det är stökigt nu. Och jag har mycket att blogga ikapp. Men jag gör nog som förra gången – postar i efterhand om respektive dag. Den som följer oss på instagram känner förmodligen igen det mesta, men jag vill ju ha allt samlat här på bloggelibloggen.
Sedan två veckor tillbaka testar jag för Piggelinarens skull att utesluta mjölkprotein, soja, ägg, gluten, fisk och skaldjur. Och “de vanliga grejerna” som jag även undvikit tidigare (jordgubbar, choklad, lök, bönor osv). Vi upplevde det nämligen som att refluxmedicinen blev mindre verksam och att hon började kräkas mer igen. Vi har uppföljning hos läkaren den 1/9 och innan dess vill jag testa detta. Det kan ta uppåt 8 veckor innan det får full effekt (ffa gällande mjölkproteinet), men redan såhär efter två veckor tycker vi att det är betydligt bättre. Jag hoppas att det inte bara är tillfälligheter, utan att vi faktiskt är något på spåret. Hennes symtom är enorma kaskadkräkningar, att hon har ont i magen, gasig, diarré (men amningsbajs kan tydligen vara lite hur som helst utan att det är något fel, så det räknas nog inte riktigt) och att hon får återkommande utslag.
Att utesluta allt ovanstående (och det gäller att vara petnoga och läsa på alla innehållsförteckningar) innebär lite utmaningar. Och det stod still i huvudet på mig när jag skulle fundera ut något att äta till frukost som inte var (glutenfri) havregrynsgröt. (Havre är naturligt glutenfritt, men eftersom det i vanliga fall hanteras i samma kvarnar, silosar osv som de andra sädesslagen så slinker det in gluten ändå, därför finns det speciell, glutenfri havre som inte har blivit “kontaminerad” av de andra sädesslagen.) Jag gjorde en shoutout på fejsbox och blev tipsad om chiapudding, som jag sedan har undersökt vidare. Det går att variera väldigt mycket och är helt okej! Således är chiapudding min nya standardfrukost. Jag har hittills varierat smaksättningarna med jordnötssmör/banan, kanel, hallon/lakritspulver, blåbär och blåbär/lakritspulver. Jag är lite nyfiken på att testa en variant med kardemumma, men det har vi visst ingen här ute på Blåbärsstället. Som topping (vilket faktiskt gör en väldig skillnad) har jag nötter, banan (ibland torkad, ibland färsk) och kokosflingor.
Den här kosthållningen ska förhoppningsvis göra att Piggelinaren mår bättre och även jag mår faktiskt bättre av den – min IBS-mage tycker till och med att det är fantastiskt. Många hade nog börjat med att enbart utesluta mjölkproteinet, för det är det vanligaste som små bebisar reagerar mot, men nu vill jag bara att vår lilla skrutta ska må bra på en gång och jag vill inte hålla på och laborera hur länge som helst, så jag kör all in på alla vanliga allergener. Det är ingen stor uppoffring. När läget har stabiliserats för Piggelin ska jag testa att “lägga tillbaka” de olika livsmedlen ett efter ett.
Vi upplever som sagt att Piggelin mår bättre i magen, framför allt att hon kräks betydligt mindre, men nu har vi precis gått in i den femte utvecklingsfasen och tänderna fortsätter som lök på laxen att stöka för henne samtidigt (hon dreglar kopiöst och tuggar hårt på mina fingrar). Phew. Det har varit en tuff natt! Fem amningar under tiden 00-05 och helt vaken med panikskrik 03:30-05:30. Hon somnade slutligen helt utmattad i mina armar. Lilla skruttan. Det är dock helt normalt och förväntat för den här utvecklingsfasen, så jag oroar mig inte. Men det är såklart jobbigt att inte kunna hjälpa henne bättre och det är lätt att känna sig otillräcklig.
Hero gick upp och tog morgonpottningen när Piggelinaren vaknade, så att jag fick sova vidare. Och nu sover hon igen. Hon somnade i sjalen och efter tuffa överväganden beslutade jag mig för att lägga ner henne i sängen, där hon sover ännu. Det är svårt det där. Det blir såklart tungt i sjalen efter ett tag och Piggelin gillar inte när jag sätter eller lägger mig ner, då vaknar hon direkt, utan jag måste vara på fötterna (eller sitta på en pilatesboll – det funkar faktiskt också). Men samtidigt somnar hon lättare om i sjalen. Dock börjar hon vanligtvis sträcka på sig i sömnen efter en timme i sjalen, så jag tolkar det som att hon vill ändra ställning. När hon sover ensam kan hon ju sträcka ut sig på ett annat sätt, men samtidigt är det svårare (för att inte säga omöjligt) att få henne att somna om ifall hon vaknar till. Men den här gången verkar det i alla fall ha funkat att lägga över henne i sängen!
Tanken var att vi skulle lämnat Piggelin hos Heropappan och Ami i morgon kväll och följt med ut och käkat med Toby & Alice och ett gäng andra av deras vänner. Men det känns inte bra att lämna bort henne när hon har det så jobbigt i utvecklingsfasen. Och de har ju trots allt bara träffats en handfull gånger. Just nu vill Piggelinaren bara vara hos mig när hon är som mest ledsen och kvällarna är värst. Så vi tar middag på stan en annan gång, när Piggelin har mer ro i själen.
av Felicitas