Jag anser mig själv vara en ganska tuff tjej som har stått på egna ben och vågat ta mig an utmaningar, tack vare en trygg och kärleksfull uppväxt. Men det finns en sak som verkligen skrämmer mig. Något som jag har varit rädd för i hela mitt vuxna liv. Något som inte många vågar prata om, men som jag är långt ifrån ensam om att känna. Förlossningsrädsla.
Jag är inte rädd för smärtan eller hur jag ska kunna hantera den (vilket många är, enligt vad jag har förstått), den biten känner jag snarare att jag ju liksom bara får acceptera och ta. Jag tvivlar inte på att det kommer att göra djävulskt ont att föda, men det i sig ger mig inte ångest och panik. Det känns såklart inte kul med smärta och det är givetvis inte något jag ser fram emot, men det är vad det är och jag är inte rädd för smärtan i sig, utan att för den sakens skull förringa den. Min förlossningsrädsla bottnar i annat. Jag är av olika anledningar rädd för komplikationer. Jag är rädd för att vara utelämnad och att inte bli respekterad eller lyssnad på. Jag är rädd för de stora resursbrister som så länge funnits inom vården och att jag därmed inte får den hjälp jag behöver i ett utsatt läge. Jag är rädd för att andra tar fel beslut och att det därför går åt skogen på ett eller annat sätt. Jag är rädd för att något ska hända antingen Piggelin, mig eller oss båda som ger men för livet eller värre än så.
Förlossningsrädslan påverkar mig och ger mig mardrömmar. Den blir värre och värre ju närmare det oundvikliga kommer. På grund av detta har jag och Hero idag varit på något som kallas Aurorasamtal, vilket vi fått via remiss från vår barnmorska. Det var ett jobbigt, men bra samtal. Och det blir fler.
Du är verkligen inte ensam! Jag hade samma rädslor som du och fick gå i en sån där samtalsgrupp. Allt blev bra till slut. Hoppas att du får den hjälp du behöver! Massa lyckokramar
<3
Jag var också på samtal med bebis nr 2 och fick väldigt bra hjälp! Jag hade ett väldigt lyckat planerat kejsarsnitt ( pga förväntad stor bebis) med nr 1 och tyckte att det kändes sjukt jobbigt inför nr 2 med tanke på hur bra snittet hade gått +risken för ytterligare en stor bebis nr 2. Var på 4 samtal och med lite flyt så fick jag min aurorabarnmorska på själva förlossningen också vilket kändes otroligt tryggt! Hoppas du får bra hjälp så du känner dig trygg inför den stora dagen!
Det är jättebra att du vågar be om hjälp och får det. En bra resurs i vården! När dagen P kommer är det bra att vara förberedd men väldigt onödigt att vara så rädd att det i sig blir en komplikation.
Hoppas ni fått nån bra att prata med!
Kram!
Jag va livrädd för förlossningen fram tills sista månaderna. Det liksom vände då, tänkte jaja, den ska ut…. va liksom du rädd för allt runt omkring… va dock aldrig på samtal… Hur ofta ska du gå?