Jag behövde förändring.
Klippetiklipp!
Jag var vansinnigt trött på mitt långa hår, som jag aldrig gjorde något med. Så förändring it was. Och jag gillar’t. Det enda jag är lite tveksam till är luggen, men den är för Heros skull – han har länge velat se mig i lite tjockare lugg igen. Dessutom kan man ju styla den väldigt olika och det ger liv åt frisyren.
Det är dock märkligt hur människan fungerar. Det där gröna gräset på andra sidan. Plötsligt inser jag att jag inte kan göra min lösa, inbakade fläta som jag tycker så mycket om. Eller locka de där stoooooora lockarna (som jag nästan aldrig ger mig tid till ändå). Eller svänga upp allt i en slarvig knut. Eller…. Det är ju trots allt kul med långt hår när man gör något med det…
Hero har givit mig oväntad stöttning i det här (jag har alltid uppfattat det som att han ville att jag skulle behålla mitt långa).
Jag: Jag vet inte om jag vågar.
Hero: Vad är det värsta som kan hända?
Jag: Att jag ångrar mig…
Hero: ……..
Jag: ….och då växer det ut igen…
Han är allt fin, min man! Och jag är glad att jag vågade, även om jag inte kan sätta upp det som förr! 😉
