Det är konstigt det där. Under så många månader har jag haft lite småångest och tyckt att det varit supertrist att jag inte har haft tid att göra klart mina egna bilder. Till exempel de från semestern i somras, de på en nyfödd sexdagarsskrynkelbebis, tysklandsbesök och ullig nioveckorsrotweilervalp i november och de på julfirande, Lapplandstur, tredagarsskrynkelbebis och nyårsfirande i december. Jag har bara jobbat med andras bilder. Mina egna bilder har liksom legat där och väntat på mig, kikat upp på mig som en ledsen hund och stilla bett om uppmärksamhet.
Nu, när jag då har tagit tag i saken och borde vara glad och lättad, känner jag i stället bara en slags tomhet. Post pics depression? Ingenting kvar?
Jag tror att vi måste råda bot på det där….