Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Pigallen fortsätter att rata bröstet dagtid och så får det vara. Magen är väl dock inte riktigt redo för det här lappkastet, så våra nätter är minst sagt stökiga. Både igår och i förrgår gick jag och lade mig med Piggelin vid sju. Så väckte Hero mig när Pigall vaknade och ville ha käk.

Pigall och jag var på babysim idag. Herosystern och Elli var också med. Idag blev det jättedålig tajming sovmässigt, liksom första gången (och förra gången missade vi ju), men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Piggelin har ju en fast tid då hon ska lämnas (8:45). Pigallen vaknade vid 05:30, sov 7:50-8:25 (han måste få en powernap innan vi lämnar Piggelin på föris när han klivit upp så tidigt) och sedan är nästa sovstund precis när babysimmet börjar. Resultatet blev hur som helst en väldigt ledsen bebis som inte tyckte att det var superkul i vattnet. I övrigt har vi haft en bra dag. Jag har lyckats med bedriften att namna strumpor med sånadäringa som ska strykas på. Annars går den mesta tiden åt till matning, nattning och pottning.

Busloppan hämtad från föris.

Fredag och bad för Hero och Piggelin. Lördag och fortsatt förkylningskurering. Söndag och ännu ett inställt kalas. Måndag och förskolan för Piggelin.

Det där med den jobbiga amningen kanske löser sig självt. Pigallen i princip vägrar bröstet dagtid numera, sedan han har börjat få mat. Det har bara eskalerat. Om han inte blir tvärarg direkt, så tar han möjligen en liten slurk bara. Dock ammar han hittills nattetid. Det var väl kanske inte så jag hade föreställt mig det. Dels hade jag som jag tidigare skrivit tänkt försöka “ge” även Pigallen (del)amning lika länge som jag härdade ut med Piggelinaren, dels hade jag tänkt gå lite försiktigt fram med vanlig mat för att inte chocka magen. Men det verkar vara Pigallen som bestämmer i den här frågan. 😉

Idag var det lite trögare att lämna Piggelin på förskolan. Hon ville inte gå till Helena, utan ville “passa mamma”. Det var förvisso inga tårar, men det kändes ändå jobbigt i hjärtat. När jag hämtade strax före tre var dock allt bra och hon ville stanna kvar och bygga med tågbanan. Skönt. Efter att vi hade lämnat Piggelin, åkte Pigall och jag och handlade.

Fredag.

Lördag.

Söndag.

Måndag.

Var tog dagen vägen? Den försvann fort i alla fall.

Natten till idag var bättre. Varken Piggelin eller Pigall vaknade lika mycket. Men det är ett dilemma hur vi ska göra för att maximera sömnen för alla. Det är klart mysigast att sova tillsammans. Det har jag saknat väldigt mycket. Men i stället för att väckas av en bebis som ammar och ibland stökar, blir det plötsligt två “felkällor” till (Piggelin som vaknar och är ledsen, Hero som väcker mig pga snarkning).

Hero lämnade Piggelin på förskolan. Jag, Pigall och Bellan kom ut på promenad. Wehej! Pigall är inte superförtjust i vagnen, så det gäller att vara ganska vältajmad i mat/toa/sömn för att det ska funka. Han somnade slutligen i min famn så att jag kunde lägga ner honom igen och fortsätta rundan runt. Kanske blir det bättre när vi byter till sittdelen, så att han kommer upp och kan se bättre, men det återstår att se. 

Nöjd en kort stund i vagnen, men sedan var det inte kul längre.

Trött.

Längre sovstund inne i sängen.

Pigall fick smaka apelsin till mellis. Det var mycket uppskattat.

Hero hämtade Piggelin på förskolan och sedan handlade de innan de kom hem. Piggelin tycker än så länge att det är kul att gå i mataffären, så det är inga problem att ha med henne förutom att det såklart tar lite extra tid (det är till och med så att Hero tar med henne för att det är lite kul för henne). Efter middagen tog jag fram sax och kam och jämnade till håret i nacken på Piggelin. Det var inte utan dubbla känslor! Lilla skutten.

Hemligheten för att få henne att sitta still.

Och så resultatet.

Tacksamt med lockar, då behöver man inte vara så noga. 😉

Kvällskompott.

Det här kan inte vara annat än rätt, försöker jag intala mig själv. Piggelin behöver stimulans och hon behöver få leva ut all den energi hon har, hon behöver få vara barn och hon tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen på förskolan. Pigall behöver sitt och slippa bli åsidosatt, han behöver mer än några minuter per dag med min fulla uppmärksamhet. Jag behöver den här avlastningen för att orka vara den mamma jag vill vara. Att Piggelin går på förskolan är win-win-win för oss alla.

Piggelin har varit på förskolan 9-15 och jag har känt mig 100 kilo lättare. Lämningen gick bra. Hon ville vara i min famn när vi kom in på förskolan, men gillade läget att gå till Kim när jag lämnade henne. Jag vinkade i fönstret och hon tittade upp och noterade att jag gick. Vinkade inte, men fortsatte göra det hon gjorde. Helena berättade när jag hämtade att det hade gått bra idag, men det märktes att hon hade varit borta lite länge. Hon har varit ganska mycket avvaktande och iakttagande. Men det är jag övertygad om att det lossnar, för så brukar hon vara i nya miljöer eller med nya människor och många misstolkar henne för att vara ett ovanligt lugnt barn (haha!). Det var bara vid dagvilan som hon hade blivit lite ledsen, fått sitta hos Helena en stund och sedan gått och lagt sig och somnat. När jag hämtade henne vid 15, kom hon glatt rusande mot mig, men inte i panik över att få åka hem utan bara i glädje över att se mig. I det närmaste perfekt, skulle jag säga.

Dagens höjdpunkt var i bilen på vägen hem från förskolan. Piggelin satt och pratade oavbrutet med Pigall och berättade saker för honom. Det är något som har kommit bara nu i dagarna. I stället för att prata om Pigall, så har hon börjat att prata till honom och berätta saker för honom. Det är SÅ himla härligt att lyssna på henne. Och att se Pigalls reaktion. Helt ovärderligt!

Natten har varit okej-ish. Eller. Jag har sovit dåligt. Det blev varmt i sovrummet med alla där, så vi har stängt av radiatorn. Pigall sov hyfsat fram till 4-snåret. Ammade till och från och stökade, så vid 6 väckte han Piggelin och sedan var det bara att gå upp. Han hann dock få en powernap innan det var dags att lämna Piggelin på förskolan. Morgonbestyret är ju lite kaosigt, men det löste sig.

När vi hade lämnat Piggelin på förskolan körde jag till affären med Pigall. Det var hans första gång i en mataffär och min första gång där sedan han föddes. Surrealistisk frihetskänsla. Pigall var nöjd hela tiden. Efter ett pitstop hemma med mat, begav vi oss iväg till simhallen för att ta igen det missade babysimstilfället på egen hand.

I morse sade Piggelin “Titta mamma! Lally töjan fälv!”. Älskade unge. Att pyjamasen skulle av först och att tröjan var påtagen uppochner var försumbara detaljer.

Pigall på väg upp från garaget till mataffären.

Tröttis.

Hemma och pottbestyr.

Lite gröt och så var saken biff. Svårt det där med att gapa, få maten rätt i munnen och svälja. Och inte för att tala om hur svårt det är att dricka ur flaska (eller pipmugg för den delen – vi övar med båda).

Somnade i bilen på väg till simmet.

Nysimmad.

Lockig goding.

Vi saknade en potta på ovanvåningen och jag hittade en kunglig fåtölj i mataffären. En sådan fick det bli.

Pigallen verkade gilla pottan.

Puss.

Pigall hann precis sova klart innan det var dags att åka till förskolan och hämta Piggelin.

Piggelin hade som sagt haft det bra på förskolan, men tyckte att det var kul att komma hem.

Nu har jag fått migrän och mår illa, men jag kämpar på med att färdigställa inlägget.

En liten utmaning vi har här hemma, är hur vi ska lösa morgnarna. Vi har ju hittills sovit med varsitt barn i varsitt rum, eftersom Piggelin vaknar så ofta på nätterna och är ledsen och Pigall vaknar och ammar/fiser/vadvetjag (nätterna har hittills varit ganska struliga över lag, men de senaste dagarna har han sovit bättre). För att minska risken att barnen väcker varandra, och det därmed blir ännu mindre sömn för alla, har Hero och jag alltså splittat på oss och tagit varsitt barn. Kruxet är morgnarna när Hero jobbar och därmed går upp tidigt för att kunna komma hem tidigt. Piggelin vaknar 100 gånger av 100 inom fem minuter från det att Hero har lämnat sängen. Sedan är det kört. Pigall behöver som regel sova lite längre på morgnarna, men sedan Piggelin väl är vaken är det svårt. Det funkade ändå okejish när Pigall var ännu mindre och lättare kunde sova ikapp dagtid, men nu vore det onekligen att föredra lite senare uppstigning. Hur som helst. Den här morgonen vaknade Pigall vid fem och stökade. När han väl började komma till ro och preciiiiis skulle somna, hade Hero klivit upp minuten tidigare och då vaknade Piggelin så att jag blev tvungen att gå in till henne i förhoppning om att kunna tysta sirenen. Men då var det kört för Pigall. Resultatet blev mer eller mindre katastrofmorgon då precis allt gick i kortslutning för båda barnen (det finns vissa saker folk aldrig kommer att förstå om de inte har varit i situationen själva och det här är nog en sådan sak, så jag ger mig inte på att försöka förklara närmare) och vi hann inte iväg till förskolan med Piggelin i tid, för att jag helt enkelt blev tvungen att lägga Pigall. Sedan följde resten av dagen i samma katastrofliknande mönster. När Hero väl kom hem från jobbet var jag så slutkörd på att vara kärleksfull, pedagogisk och tålmodig MAMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! till en trött bebis och en understimulerad snart-tvååring att jag bokstavligt talat låste in mig på badrummet och vek tvätt. Hero läste av situationen väl och tog bara över utan frågor. Phew.

Och så föreslog jag ett omtag för Hero, ett nytt försök till att sova tillsammans allihop så att Piggelin kanske inte vaknar när Hero går på morgonen och vi därmed förhoppningsvis hinner till förskolan med henne innan Pigall måste sova igen. För nu är förhoppningsvis det värsta över med Piggelins fyra hörntänder som började trilskas i höstas – hon har inte varit sådär panikjätteledsen de senaste nätterna, utan bara som vanligt kontaktsökande och somnat om fort vid uppvaken. Låt oss hålla tummarna.

Och så toa.

Piggelin hjälper gärna till, på alla möjliga sätt. Världens bästa Piggelin, med så mycket energi att jag inte förstår var den kommer ifrån.

Det är inte så lätt, det här.

Piggelin hjälper till med tvätten.

Lunch – djurpasta och köttfärssås.

Fint sällskap.

Tidig morgon, som sagt, och Piggelin var väldigt trött vid dagvilan. Jag hann inte ens amma klart Pigall innan Piggelin hade somnat.

Bellan är med.

Mer sova.

Pigall var inte alls pepp på att väcka Piggelin när han själv precis hade vaknat.

Skenet bedrar på den här bilden (också) – det var ganska eländigt. 😉

Piggelin kör med produktplacering.

Den här krabaten börjar växa till sig riktigt ordentligt!

Piggelin pratar så himla mycket nu. För bara någon månad sedan började hon med 2- och 3-ordsmeningar. Nu kör hon med 4-5-ordsmeningar, flera meningar i följd och många gånger korrekt tempus på verb, bestämd/obestämd form på substantiv, böjningar för ental/flertal osv. Det är häftigt att följa utvecklingen. Här har hon ritat “ett hus” och “många fiskar”.

Ikväll är det tidig sänggång och ett försök att sova hela familjen i samma sovrum. Heros nattduksbord har skruvats ner från väggen och vi har skjutit in sängen mot väggen, så att jag ska slippa oroa mig för att något av barnen trillar ner.

Piggelin har fått vara hemma från föris idag också. Jag skulle kunnat skicka dit henne, men valde att låta bli. Det är dock jobbigt att känna sig så otillräcklig när jag har båda hemma, för båda är ganska beroende av mig. Och jag hatar att Piggelin ska behöva vara “stor och duktig” innan hon ens fyllt två år. Likväl är hon väldigt “duktig” (jag avskyr det ordet och säger det aldrig till henne mht duktig flicka- och bekräftelsemonster-problematiken) och förstår ganska väl när hon måste stå åt sidan. Inte alltid, såklart, men mer ofta än vad jag hade förväntat mig. Det skär dock i hjärtat över att det ska behöva vara så och jag ser det inte som något positivt egentligen. Jag känner mig bara så himla otillräcklig och som världens sämsta mamma. Blä. :'( Men jag försöker tänka att hon ju faktiskt tycker att det är väldigt roligt med sin brorsa. Och han med sin syrra. Och att båda två liksom får ta det onda med det goda av att vara så täta inpå varandra. Det går bara att göra sitt bästa, även om det inte räcker.

I kontoret går det framåt. Och vi är väldigt nöjda med resultatet så långt.

Natten till lördag var tuff för oss alla. Piggelin fick hög feber trots febernedsättande och Pigall hade svårt att sova/andas pga allt snor. Vi kände oss ganska sänkta när vi vaknade och ställde in det tänkta kalaset för Hero som idag.

Det var en strålande vacker dag igår, gnistrande och vit, men vi kom aldrig ut. Jag lyckades dock med bedriften att plocka upp ytterligare en flyttkartong (ja, vi har fortfarande många kvar). Och jag har stuvat undan julbelysningen i min alldeles egna, lilla klädkammare (jag gick lite banan när jag köpte de fina, fina julstjärnorna som jag blivit så löjligt förälskad i, så jag fick lova Hero att ta hand om dem medan de inte sitter uppe).

Idag har vi mått bättre, men vi är ju fortfarande förkylda. Min och Pigalls natt var riktigt skaplig faktiskt! Pigall har fått testa majskrokar både igår och idag, men jag är rädd för att resultatet blir samma som för Piggelin (kräkningar, uppstötningar, röd rumpa, ledsen). Vi låter det lägga sig ett tag och testar igen. Det är i alla fall betydligt lättare att provocera/testa nu sedan han har börjat äta lite själv, i stället för att göra det genom mig.

Piggelin med äppelskivor till förmiddagsmellis. Vi försöker att hålla samma tider som på förskolan. Där är det samling och frukstund klockan 9, lunch 11, sedan vila direkt efter och ny samling/fruktstund kl 14.

Det är helt ljuvligt underbart att se Piggelin och Pigall ihop. Igår skrattade Pigall rakt ut bara han såg Piggelin. Och hon är så go’ med honom.

Gofisarna.

Bellan är med oss där vi är, men hon håller sig oftast utom räckhåll för barnen.

Dagens vila. Det tog en timme att komma till ro för vår lilla skutt.

Efter powernap och mellis tog vi oss ut i det fina vädret! Piggelin tycker att det är skoj med pulka och jag blev varse riktigt hur illa det står till med min kondis. 😉 Jag är förvisso förkyld, men ändå. Det kändes som att andas genom ett sugrör bara jag drog Piggelin runt vår lilla, lilla backe några gånger.

Hero kastade snö upp i luften och Piggelin tyckte att det var kul att det “duschade”.

Göra som pappa!

Piggelin vill gärna ha Pigall på axlarna och traska omkring. Det är inte alltid upplevelsen är jättepositiv för alla parter, även fast Pigall är förvånansvärt tålig.

Lillgodingen.

Bellan älskade att komma ut i snön. Särskilt sedan vi har grävt fram hennes tass-salva och smörjer in tassarna, som annars tar lite väl mycket stryk.

Inne igen och en trött Pigall som somnade med sin kanin.

I kontoret går det framåt, om än långsamt. Några våder på plats åtminstone!

Piggelin pratar om förskolan och skulle nog egentligen kunna gå i morgon, men vi håller henne hemma en extra dag. Med i beräkningen är då förvisso även att vi fick meddelande i fredags morse om att det har varit flera fall av kräksjukan på förskolan. Det är ju bara en tidsfråga innan vi får det, men jag skjuter gärna upp det så länge det går och undviker att bjuda upp Fan till dans!

Det har gått för få nätter för att kunna dra någon riktig slutsats av det, men vi har i alla fall köpt “Elefanten som så gärna ville somna” som ljudbok också och den har Piggelin fått somna till de senaste tre nätterna. Första kvällen somnade hon efter att själva ljudboken var slut, till “eftermusiken”, igår somnade hon precis innan boken tog slut och idag somnade hon också till eftermusiken. Därefter har jag låtit en playlist stå på med “lugnande musik för barn”. Igår hjälpte det förvisso föga och till slut insåg vi att det bara var att kapitulera och lägga sig hos henne, men nu är klockan halv elva och hon har inte vaknat en enda gång sedan hon somnade vid åtta. Hoppet är det sista som sviker, som det heter!