Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Ojojoj, det kunde ha blivit RIKTIGT pinsamt!

Vi lämnar av Heromormormorfar efter en trevlig fika. Handlar till middagen på vägen hem. Då, när jag kliver in i bilen och ska sätta mig hör jag ett rejält RITSCH och känner hur det sprakar i byxan….

Ojdå, det där gick nog inte så bra.

Byxorna är till och med lite stora, men de tillhör mina favoriter och har använts flitigt. Lite för flitigt, kanske? 😛
image
Jag tackar min lyckliga stjärna att det hände när jag skulle sätta mig i bilen och var på väg HEM. Tänk, ve och fasa, om det hade hänt på jobbet. Eller ute hos en kund. De var tex de enda byxorna jag hade på/med mig i Polen i veckan. Vad fasen hade jag gjort om de hade gått sönder DÄR?!! Det är ju inte någon LITEN spricka heller direkt. Den här gången kom jag undan med blotta förskräckelsen!

Väl hemma bytte vi om och tog en skön promenad. Jag drog på mig mina nya kläder jag köpt på Campadre. Från Röjk (tights + tröja/jacka i fleece) och från Kari Traa (underställströja i merinoull). Mjukisbrallor och skaljacka på det. GRYMT nöjd!!
image
image
Väl hemma gjorde vi paj. Hero var sugen på skinka & broccoli, så han gjorde den. Själv gjorde jag köttfärspaj. Mums, mums, mums!
image

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1