Jag har tänkt på de där blommorna som mamma provsådde i våras, för jag kunde inte riktigt minnas någon prunkade trädgård när vi var där i somras..? Så jag frågade lite försiktigt hur det hade gått med blommorna. Fick ett surmulet svar om att fåglarna/rådjuren hade tagit dem, men sen sken hon upp och berättade att hon minsann har lejt bort blommorna till farmor, vänner och allt vad det var…?! Hur kan man leja bort blommor, undrar jag? Jo, då ber man blomsterfantaster i sin omgivning att driva upp blommor i krukor till den stora dagen, sedan kommer mamma att köra och hämta blommorna och placera ut dem dagen innan bröllopet. En dag(!!) ska jag väl lyckas hålla liv i dem?! sade mamsen glatt. 🙂 Hon är minsann finurlig och företagsam, min lilla mamma! ♥
När pappa fnissade åt mammas blomsterbekymmer, ”gav hon igen” och berättade att han nu har målat de fula, gröna plåt-taken svarta. Det har de pratat om att göra i över 15 år, men inte fått tid/prioriterat…
Ärligt talat så hade jag inte brytt mig om några gröna tak – de har varit gröna och fula i hela mitt liv och vore en del av charmen. Jag hade aldrig någonsin ens tänkt tanken att be dem att måla om dem bara för bröllopets skull, för jag vet hur mycket de jobbar och sliter. Jag hade inte heller brytt mig om det så inte hade funnits en enda blomma i hela Tuvelandet. För jag kommer att gifta mig med min Hero, är glad att vi kan göra det på gården där jag har vuxit upp och allt annat är sekundärt. Men det värmer hjärtat att de vill göra det fint. För att de vill att det ska vara fint när vi gifter oss.
♥
Åh! Föräldrar är så söta :)!
Fina, fina ni!