Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Barbent idag, eftersom jag starkt ogillar alla former av strumpbyxor. Och jag kände för klänning. Fördelen med kombinationen är att benen tenderar att vara hyfsat bruna ganska tidigt på våren. Nackdelen är uppenbar – det blir ju lite småkallt. 😉
Nu ska jag iväg och lämna lägenhetsnyckeln till städfirman. Grymt skönt att leja bort det och SÅ värt!!
Posted from WordPress for Android
Jag har, som jag misstänkte redan igår, träningsvärk idag. Efter trädgårdsarbetet… 😛 Det blev förvisso en del med den stora sekatören (känns i bröstet) och ganska många benböj och hukningar, men det är likväl en realitycheck. Formen har varit stabilare!! 😉
Vi var även en vända till lägenheten igår. Fixade det sista – skruvade tex ner garderoben som blir perfekt i förrådet. Och jag konstaterade snabbt att flyttstädning med städfirma är SÅ värt pengarna. Den tiden och framför allt energin lägger jag MYCKET hellre i Borgen!
Posted from WordPress for Android
Detta innehåll skyddas med lösenord. Ange ett lösenord för att visa.
>Det var en olidligt spännande dag igår. Lägenhetsförsäljningen är inte i lås än, men vi börjar snart kunna andas igen. Det är två budgivare kvar nu – lustigt nog den första och den sista. Jag hoppas på att det blir kontrakt idag, så vi slipper våndas över helgen. 🙂
Jag var hos sprudlande Elin på Satch igår. Hon fick fria händer (även denna gång) och blev överlycklig när jag lät henne göra som hon hade tänkt. Åh, jag har funderat i en vecka på vad vi skulle kunna göra med dig – vad GLAD jag är att du vågar, det kommer att bli skitbra! kvittrade hon lyckligt när jag sade Vi kör! till hennes förslag. 🙂
Färgen är väldigt skiftande beroende på ljuset. Från ganska mycket koppar, till ljust brunt. Jag har inte riktigt förlikat mig med kopparfärgen, men känner mig bekväm i det bruna. Elin hade redan innan vi började en idé om nästa steg, dvs vad hon tänker sig att vi ska göra till våren med den här färgen som grund. De röda tonerna kommer iaf att passa ypperligt till den orangea klänningen som vi tre tärnor ska ha på Sofys bröllop om en vecka! Färgen kommer att mattas av, men om jag inte känner mig bekväm med den efter bröllopet blir det nog en ny vända till Elin! 🙂 Det är iaf väldigt kul att våga testa och jag är glad att Elin funderar på förhand och kommer med idéer, det gör att man känner sig uppskattad och speciell – inte bara som en i mängden! 🙂 Vad gäller klippningen så blev det en rejäl bit på längden och ganska mycket uppklippt – me like!
Igår såg det ut såhär, efter feststyling, mössa och en blåsig hemfärd (dvs det var mycket snyggare stylat och inte så ”blåstfrissigt” när jag lämnade salongen). 🙂
Såhär ser barret ut (med mobilkameran) efter en natts sömn och i ett annat ljus. Som ni ser är färgen väldigt skiftande beroende på ljuset. 🙂
Hoppas att ni får en strålande dag!
♥
>Nu har sista visningen (förhoppningsvis) varit – så obeskrivligt skönt!
Även den här visningen hade gått bra, enligt mäklaren. Det hade kommit fem sällskap, varav två från söndagsvisningen (positivt, tyckte mäklaren) och tre nya sällskap.
Mäklaren har kommit varvet runt på intresselistan, men inte fått tag i alla (dvs vi hoppas på återkoppling från de som hon har lämnat telefonsvarsmeddelande hos). Budgivningen är igång och vi har 7 budgivare, där inte någon har hoppat av än så länge. Det är förmodligen i morgon och på torsdag som det kommer att börja bli riktigt nervöst och/eller intressant.
Gällande Borgen så har vi haft besiktning idag. Intressant! Som med alla hus finns det saker att ha uppsikt över, framför allt om man gör förändringar (vi funderar tex på att tilläggsisolera vinden och i så fall bör man se över ventilationen), men generellt sett ser i princip allt jättebra ut. Jag frågade besiktningsmannen om han skulle kunna tänka sig att köpa huset och fick först som svar att det är typ den enda frågan en besiktningsman inte ska svara på (eftersom det är så subjektivt), men att ”ja, det skulle han”. Det kändes betryggande. Telefonkonsultationen med min gamle far på vägen hem kändes också bra. 🙂
Vi fick även veta att vårt hus är ett Anebyhus och att grannens hus är identiskt, eftersom det var två bröder som lät dem byggas samtidigt. Kul! Jag har skrivit till Anebyhus för att se om det finns typritningar på konstruktionen och ventilationen, vilket vore värdefullt att ta en kik på – framför allt inför eventuella framtida ändringar. Men man ska nog inte ha alltför stora förhoppningar – det är trots allt snart 50 år sedan huset byggdes (byggår 1962, så vi får väl ha 50-årskalas nästa år). 🙂
Jag passade förresten även på att berätta för pappa vad jag önskar mig i 30-årspresent… Nämligen en totalentreprenad för en altandörr i vardagsrummet (dvs håltagning, montage och slutfinnish med allt från foder till golvlister)… Hehehe… 🙂 En lämplig hashtag på twitter för det där vore kanske: #interiktigtredofördetdärmedrenoveringar-jagharjugjortdettillräckligtredan-sådetstårmigliteuppihalsen 🙂
♥
>Vi pratade med mäklaren igår kväll. Hon skrattade när jag sade att jag aldrig vill sälja en lägenhet igen i hela mitt liv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här på förhand. Fy, vad jobbigt det är! 🙂
Visningen igår (kl 12-16) hade enligt mäklaren gått jättebra. Hon hade själv varit där mellan 14 och 15:15, resten av tiden var det en visningsvärd på plats. Det var 24 sällskap som hade skrivit upp sig på intresselistan (fler sällskap hade dock varit där) och det var tydligen bra statistik. Man hade tyckt att det var ”ljust och fint, särskilt i köket med de båda fönstren”, ”väldigt trevligt och fint kök där man ju faktiskt kan sitta ordentligt” och ”en ljus och härlig lägenhet”.
Jag tror att det, precis som när jag köpte den, blir köket som säljer hela lägenheten. Att den ligger högst upp i huset, på gaveln, med vardagsrum och balkong mot söder och väster och har ett skogsparti precis bakom huset är inte heller till nackdel. Det ÄR en fantastisk lägenhet. Jag sade till Hero i morse att jag nog kommer att sakna den, till viss del.
Mäklaren kommer att börja att ringa runt idag, men hon förvarnade om att det brukar vara trögt på måndagar. I morgon är sista visningen. Det ska bli SÅ skönt när bara visningarna är över, så att man vågar andas igen.
Nu håller vi givetvis tummarna för att budgivningen sätter fart ordentligt och att vi kommer över vår ”nollgräns”.
♥
>Arbetsmiddag på fantastiska restaurang Tabbouli (libanesiskt). Rackarns (som Ruthie skulle sagt) vad gott!! Nu sitter dock mitt sällskap och förbereder ett möte som inte rör mig, så jag uppdaterar om hur visningen gick ikväll. 🙂
Mäklaren ringde alltså efter visningen, som var mellan 17:00 och 17:30. Hon hade inga synpunkter eller invändningar (på hur lägenheten såg ut), utan tyckte att förutsättningarna för att visa lägenheten ur sin bästa sida var perfekta. Det var alltså ”vip-visning” ikväll – mäklarfirman vi har anlitat har sin egen kundkrets med spekulanter och skickar ut inbjudningar till sina vip-visningar som matchar den ”profil” man har registrerat hos dem. Det hade kommit 6 föranmälda par på visningen och alla hade satt upp sig på intresselistan, efter att man hade varit runt och kollat i lägenheten. Ingen hade ställt några konstiga frågor eller så, utan alla hade tyckt att det var fint. Mäklaren tyckte att det hade känts bra, trevligt och avspänt. Men å andra sidan ”känner” hon dem lite sedan tidigare, eftersom de har varit på andra av hennes visningar.
Nu laddar vi för söndagsvisningen!
>Seså folket, nu får ni släppa hemnet och komma in i verkligheten – visningen börjar om 25 minuter, det är där ni ska vara – mycket bättre än alla bilder i världen!! 🙂
♥
>Men hjäääääääääälp, vad jobbigt det är att vänta!!
Idag är första (VIP-)visningen på vår lägenhet. Nu nästan 4300 klickar på internetannonsen.
Det kändes konstigt att stänga dörren till lägenheten i morse, med vetskap om att det (förhoppningsvis) kommer att tassa omkring en massa främlingar där ikväll. En massa människor som kommer att kommentera och kritisera och/eller berömma och förälska sig (vi hoppas på det senare, så klart). Det känns lite jobbigt i sig – det är ju (än så länge) vårt hem och känns så personligt att främlingar ska bedöma det!
Annars är det givetvis väntan som är jobbigast. Väntan och ovissheten! Tanken på att det förmodligen kommer att dröja över en vecka innan vi får svaret och kan sluta vänta, är nästan olidlig. 😛
♥