Världen: Piggelin, Piggelin: Världen

Det blir nog ingen resa till sydligare breddgrader i vinter, även om jag förmodligen behöver solen lika mycket i år som alla andra år. Men det blir en annan slags resa och förhoppningsvis minst lika mycket sol i hjärtat.

Världen: Piggelin.
Piggelin: världen.

Piggelin är beräknad att på riktigt göra entré i våra liv under mars månad (närmare bestämt den 12:e mars, men det är ju bara 4 % chans att det blir på dagen exakt) och vi är därmed ganska precis halvvägs dit.

Själv mår jag bättre än vad jag någonsin hade vågat att hoppas på – peppar, peppar. Jag var yttepytte illamående i början (allt är relativt och mina referenser är mardrömslika), men bara när jag blev hungrig (vilket avhjälptes med att äta) och jag har inte kräkts en enda gång. Jag har såklart varit (och är) ganska trött och har lite växtvärk i ländryggen från och till, men i mitt fall är det inget att gnälla över (det finns de som har det betydligt värre) och jag lyssnar på kroppen. Jag unnar mig vila i den mån det behövs. Huvudvärken visade sig bero på “vanliga hormoner” och inte anemi och har givit med sig till största delen (blodvärdet låg finfint när det kollades via riktigt blodprov och inte bara via stick i fingret). Jag har inga direkta cravings och heller inga aversioner. Jag är inte lättirriterad, ilsk eller ovanligt blödig. Kort och gott känner jag mig “som mig själv” mentalt och är än så länge fri från mentala hormonpåslag, vilket jag är tacksam för så länge det varar.

Jag började känna små buffar för en dryg månad sedan och nu i veckan har även Hero kunnat känna dem utanpå magen. Häftigt.

Resan har bara börjat och vi hoppas att den blir både fantastisk och lång.

Bloggen och livet får en uppgradering. Felicitas 3.0.