Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

11 månader!

Plats: Matsalen på jobbet.
Väder: Grått, ruggigt, blåsigt och regn – hösten tjuvstartar!
Humör: Okej.
Tankar: Stress.
Gjort: Lämnat Bellsan på dagis tillsammans med Hero, åkt till jobbet, jobbat.
Gör: Lunch.
Planerar att göra: Jobba, hämta Bellsan på dagis, redigera bilder när vi kommer hem.
Outfit: Svarta byxor, långärmad topp.
Bra: Alla goda teer en känner för att dricka nu när hösten tjuvstartar.

Idag blir Bellsan 11 månader och hon har varit hos oss i drygt fyra veckor. Vilka fyra veckor det har varit och vilken utveckling som har skett! Bella “fann sig” med oss från dag ett och har aldrig verkat längta bort, men nu känns det verkligen som att hon känner sig hemma. Vi har under de här första veckorna jobbat på att bygga band snarare än att säga “nej” för hårt och lägga förbud, men det är en svår balansgång med en lite äldre (och “mjukare”) hund. Det är fortfarande lite trixigt att se vad som motiverar henne extra mycket, men träningen går långsamt framåt. Om två veckor börjar grundkursen på Brukshundklubben och den ser vi fram emot.

Vad som tidigt kunde konstateras var att Bellsan är en morgontrött tjej, som gärna tar sovmorgon. Men när hon väl är igång, så river hon loss ordentligt.
image

Bella är tokig i katter och vilt. Det är ingen tvekan om att det måste finnas lite jakthund i henne. I morse på promenaden till dagis måste hon ha misstagit en småhund för katt eller kanin, för hon fullkomligt skrek av upphetsning när hon såg den på långt håll, men när den väl passerade så var den ungefär lika intressant som vilken annan hund som helst (dvs ganska intressant, men inte mer än så).

Bella har respekt för dörrar och knuffar inte upp en dörr som står på glänt. När hon passerar ett dörrhål slinker hon snabbt igenom. Vi tror att hon kan ha blivit klämd tidigare, på något sätt.

Bella gillar inte när vi sparkar bollar eller leksaker (då går hon undan, för att inte säga flyr), men att kasta samma leksaker går jättebra. Vi tror att hon kan ha blivit sparkad på, eller fått något på sig som någon har sparkat.

Bella avskyr att skölja öronen (surprise), men har inga problem med att klippa klorna. Öronen ska sköljas varje dag i en vecka, sedan varannan dag i en vecka, efter ordination av veterinären. Örongrejen har gått så långt att hon vägrar att låta sig lockas in i badrummet, utan måste bäras dit. Väl där darrar hon i hela kroppen och så sent som igår kröp hon in under kommoden för att försöka komma undan.
image

Vi vill ju såklart inte att badrummet ska förknippas med ångest, så vi har börjat att ta in henne dit och bara göra trevliga saker (som att mysa och få godis), eller bara vara. Hon var skeptisk till en början igår, men slappnade av hyfsat till slut. Om än att hon hade bråttom ut när hon väl släpptes fri och dörren öppnades. Igår slapp vi öronsköljning, men ikväll ska vi på det igen. Kanske ska ta omaket att göra det i köket den här gången.

Bella myser närmare och närmare oss. Det är underbart.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1