Piggelin har fått vara hemma från föris idag också. Jag skulle kunnat skicka dit henne, men valde att låta bli. Det är dock jobbigt att känna sig så otillräcklig när jag har båda hemma, för båda är ganska beroende av mig. Och jag hatar att Piggelin ska behöva vara “stor och duktig” innan hon ens fyllt två år. Likväl är hon väldigt “duktig” (jag avskyr det ordet och säger det aldrig till henne mht duktig flicka- och bekräftelsemonster-problematiken) och förstår ganska väl när hon måste stå åt sidan. Inte alltid, såklart, men mer ofta än vad jag hade förväntat mig. Det skär dock i hjärtat över att det ska behöva vara så och jag ser det inte som något positivt egentligen. Jag känner mig bara så himla otillräcklig och som världens sämsta mamma. Blä. :'( Men jag försöker tänka att hon ju faktiskt tycker att det är väldigt roligt med sin brorsa. Och han med sin syrra. Och att båda två liksom får ta det onda med det goda av att vara så täta inpå varandra. Det går bara att göra sitt bästa, även om det inte räcker.
I kontoret går det framåt. Och vi är väldigt nöjda med resultatet så långt.
av Felicitas