En släng av mjölkstockning igen

Det här med amning har inte varit en dans på rosor hittills, måste jag säga. Jag har haft såriga bröstvårtor sedan dag två, men jag har bitit ihop. Använt amningsnapp, kört utan, smort, luftat osv. Jag bad varenda barnmorska på BB om hjälp och tips gällande amningen, frågade om det såg okej ut för att det verkligen skulle bli bra. Och för att det faktiskt inte kändes så bra. Alla sade att det såg såååå himla fint ut, att Piggelin hade stort och fint tag osv, trots att såren bara blev värre och värre. När jag visade upp mina blödande bröstvårtor på efterkontrollen med Piggelin fick jag höra att det såg sååååå fint ut och att det blir så. Jahapp. Då är det ju bara att bita ihop då, blir ju följaktligen tanken. Inte vara en mes.

Jag blir nästan arg bara jag tänker på det. För att göra en lång historia kort så har vår barnmorska på BVC flera gånger sagt att hon själv inte är expert på amning, men att jag borde ta kontakt med amningscentrum på sjukhuset för att så länge ska man inte gå med besvär och det är viktigt att amningen inte blir ett ångestmoment. Jag har tänkt att det ju såg så himla bra ut enligt alla på BB, så det finns väl ingenting att göra och det är bara bortkastad tid att åka till SÖS och bli idiotförklarad. Men jag kontaktade slutligen amningscentrum i veckan, efter ha fått lite ledtrådar om att jag kanske inte har fått så bra rådgivning tidigare på BB. Jag fick bra hjälp av barnmorskan Wiveka (som alltså är specialiserad på amning) bara på telefon och jag (och Piggelin) var där i veckan. Det visade sig finnas en del att justera i tekniken, för att hålla det kort. Men alltså BB. Varför uttalar man sig och säger att det ser bra ut när man uppenbarligen inte har en aning? Är det inte bättre att hänvisa till någon annan då, säga att man inte vet? Och. Borde inte alla barnmorskor på BB ha grundläggande kunskap om amning och de vanligaste problemen? Wiveka blev inte imponerad när jag berättade.

Nu har hur som helst Wiveka rådgjort mig att låta det högra bröstet, som är helt skinnflått, vila från amning. Jag ska i stället pumpa ur och ge på flaska. Jag ska amma på från vänster, med rätt teknik. Sagt och gjort. Det har funkat väldigt bra för Piggelin – hon har inga problem med att ta flaskan och hon ammar utan knyssel från det vänstra bröstet. Och med rätt teknik gör det inte ont!! Fantastiskt. Det är såhär det ska kännas att amma. Det har dessutom varit ganska skönt att kunna få avlastning av Hero genom att han kan flaskmata med det jag pumpat ur från höger.

Smolket i bägaren kom under natten. Mjölkstockning, igen. Jag hade en lightvariant av det förra veckan, med feber och frossa men inte särskilt ont i brösten. Och det släppte bara genom att amma och pumpa ur. Nu sitter stockningen ordentligt i höger och vi får väl se hur det går det här. Jag har pumpat, men det är tjockt och jag får inte ut så mycket. Jag lät Piggelinaren amma under stora plågor (det är ju det bästa för att få bukt med stockning) och då fick hon loss en del vit gegga, men det är fortfarande en hård knöl i bröstet. Angenämt är det inte och det känns inte som att jag får bukt med det. Hårt och ömt och spänt. Blä.

Såhär såg det ut i morse när jag skulle komma tillbaka till sängen efter att ha varit uppe en vända och förberett flaskan med urpumpad mjölk åt Piggelinaren. Bella kör hårt med tresekundersregeln.

Idag åkte vi ut till Blåbärsstället. Klassisk korvgrillning till lunch (det är vår standardlunch på Blåbärsstället), sedan har jag tagit hand om Piggelinaren och Hero har jobbat. Lunchen stod dock jag för, så att Hero fick mysa med sin dotter.

Nu har vi kommit hem och landat i TV-soffan. Världens finaste unge ligger intill med sina perfekta fötter. Jag kan inte se mig mätt på henne.