Nu börjar ”larmen” komma om överfulla förlossningar i Stockholm. De kvinnor som inte ens får en förlossningsplats inom länet, utan blir hänvisade långt iväg. ”Puckeln” av ”sommarbarn” som inte systemet klarar av för att trycket är för hårt och förlossningsplatserna för få. ”Puckeln” som håller i sig långt in på hösten, för sedan är det ju sommar och semestrar och brist på vårdpersonal som är bortförklaringen. ”Puckeln” som är ett halvår bred, minst. Och så läggs förlossningsplatser ner i stället för att tillskapas, trots att populationen ökar.
Men det är ju bara en kvinnofråga.
Tänk stressen det ger för en gravid kvinna, som snart ska genomgå en av sitt livs största utmaningar. Ska jag behöva föda på hallgolvet, eller i bilen? På parkeringen till sjukhuset? Vad händer om vi behöver hjälp?
Kvinnor har fött barn i alla tider, hävdar en del som inte vill förstå udden av problemet. Men barnafödande har också varit den största dödsorsaken bland spädbarn och kvinnor i fertil ålder fram till modern tid. Och är så fortfarande på många håll i världen, där det inte finns modern förlossningsvård.
Jag har inte kunnat sova inatt. Av två onda ting, väljer jag hellre att bli igångsatt på det sjukhus där jag har byggt upp hela min trygghet genom Aurora-samtal med barnmorska, läkare och kurator och där jag har en utarbetad förlossningsplan, än att förlossningen kommer igång spontant (vilket ju är det bästa för både kvinnan och barnet rent fysiskt) och att jag blir hänvisad till ett annat sjukhus på grund av att det är fullbelagt. Det är hemskt att det ska behöva vara såhär och situationen stressar mig. Jag vet inte ens vad som är möjligt att göra, men jag ska i alla fall ringa och försöka få tag i min Aurora-barnmorska idag.
Håller med dig – det är HEMSKT! Håller tummarna att du fick tag i din barnmorska idag och att ni kan komma överens om en plan!