Idag var det besök hos barnmorskan igen. Hon är bra och får mig att känna mig trygg. Förtroendeingivande och lugn, men samtidigt med ett stänk av humor. Hon tar sig tid, stressar inte. Lyssnar. Frågar på ett bra sätt, utan att vara för påträngande och ge andnöd. Jag tror att hon är en såndär person som har en förmåga att ta sig under ytan även på människor som inte är så öppna av sig. Jag tror mer och mer att hon är precis rätt för mig.
Vi pratade lite om Aurorasamtalet i fredags, vad nästa steg är och hur det känns nu. Jag kunde konstatera att jag för första gången klarade av att prata om det utan att totalt bryta ihop i tårar (fick bara lite glansiga ögon och darr på rösten…). Även Hero noterade det och kramade mig stolt. Han är bäst, min Hero.
Sedan kände barnmorskan på magen, mätte SF-måttet och vi fick höra Piggelins galopperande hjärta. Barnmorskan fick sig en bestämd buff efter en stund. 🙂 Glukoset låg på 4,3. Blodtrycket låg på 100/65. SF-måttet låg på 27 cm, dvs precis under medianen för veckan vi är i. Allt såg fint ut med andra ord.
Det där med SF-mått är ganska skönt att få se och höra hos barnmorskan, för det är förvånande många som har åsikter om hur stor/liten en gravid kvinna är, eller hur mycket/lite hon har gått upp i vikt. Om jag inte visste att mitt SF-mått ligger precis på medianen, skulle sådana kommentarer nog oroa mig en del. Att Piggelin inte växer normalt eller så.
Ett vänligt råd jag skulle vilja ge folk i allmänhet: Det finns ingen anledning att kommentera varken vikt eller storlek på magen hos en gravid kvinna. Jag lovar att barnmorskan håller medicinsk stenkoll och följer det under hela graviditeten. Och hen vidtar åtgärder om det finns behov av det. Barnmorskan har en utbildning som sjuksköterska i botten, sedan en påbyggnadsutbildning som barnmorska ovan på det. Det är totalt minst 4,5 års studier och barnmorskan är fullt kompetent att avgöra vad som är normalt och inte. Både vikt och storlek på mage är för många gravida en känslig fråga* och bara för att någon är gravid är det inte mer okej än annars för gemene man att ha en massa åsikter hit eller dit om hur hon ser ut, eller hur stor hon har blivit. Säg i stället att magen är fin, om du nu känner ett väldigt stort behov av att kommentera den. Och vikten? Just don’t go there. Om den gravida kvinnan känner ett behov av att prata om sin vikt med dig, så kommer hon att ta upp det själv.
*Baserat på väldigt många ledsna, upprörda eller arga inlägg och kommentarer i olika forum för gravida som jag är med i.
Sedan det där med att känna på magen. Det är såklart högst individuellt vad någon tycker är okej eller inte och jag är nog inte den känsligaste personen i just den här frågan (kanske för att jag är ganska fysisk och kramig av mig), men jag vet att många gravida kvinnor tycker att det är jobbigt när obehöriga tar sig friheter. Jag skulle vilja ge några förslag på tumregler, som åtminstone stämmer in på mig. 🙂
1. Är ni nära vänner eller familj? Då är det förmodligen helt okej att du känner på magen, men hur just er relation ser ut har du nog en ganska bra känsla för.
2. Är den gravida kvinnan någon som du skulle krama om hon inte vore gravid? Då är det större sannolikhet att hon tycker att det är okej om du känner på magen, men det är inget som du för den sakens skull ska ta för givet.
3. Är den gravida kvinnan någon som du normalt inte brukar krama? Då är det mer sannolikt att hon inte tycker att det är okej om du känner på magen utan att fråga först.
4. Är du en total främling för den gravida kvinnan? Just don’t go there.
Här är min alldeles normala, perfekta Piggelin-mage i vecka 29 (28+1 för att vara exakt). Brukar vi kramas när vi ses? Då är det för min del ett bra tecken på att det är okej att känna.
