Ja, vad säger man? Idag har jag fått handen ombandagerad (det såg väldigt fint ut, så sjuksystern och jag nöjde oss tillsammans med en kompress) och fått mina första riktiga rehabövningar. Handleden är stel. De enda övningarna jag fick, till att börja med, var att försiktigt och gradvis tänja åt olika håll.
Utgångsläget är såhär, när jag böjer maximalt framåt, bakåt, åt vänster och åt höger. Det kan alltså bara bli bättre! 😉
Igår var vi på härlig middag hos J&K. Vi pratade bröllop, hus och andra trevliga vuxensaker. Och jag mös med deras Oscar, som är en härlig staffegrabb på fem år. Erbjöd mig att vara lekkompis om så behövs i sommar. Går ju ändå bara hemma och dräller.
Xenisen. Fortfarande så mycket sorg och saknad.
av Felicitas
Finaste Xena!