För en tid sedan frågade härliga Sofie mig om jag kunde hjälpa henne i kameradjungeln, vilket jag såklart gärna gjorde. Jag rekommenderade henne att köpa en Canon 60D med ett kitobjektiv (för mångfaldens skull – det är svårt att veta om andra kommer att trivas med fasta objektiv eller inte) och ett hyfsat billigt, ljusstarkt, fast objektiv med allroundbrännvidd (för att användas på en kamera med APS-C-sensor).
Jag har blivit lite sugen på att följa mitt eget råd, åtminstone gällande själva kamerahuset. Kanske skulle jag i så fall kika på det här objektivet, eftersom det är så himla litet, platt och lätt. Det är förvisso inte lika ljusstarkt som det som jag rekommenderade Sofie, men jag tror nog att storleken vinner över ljusstyrkan just i mitt specifika fall.
Jag saknar nämligen att ha en riktig kamera med mig på privata galej (och med riktig menar jag systemkamera). Men eftersom jag nuförtiden har så dyr utrustning (som dessutom är både stor och tung), vill jag inte ta med den utan att ha med en ordentlig kameraväska. Och då är man ganska snart igång med hela utrustningen – ”ska jag ha med kameraväskan, kan jag lika gärna ta med den och den och den och den och den…”. Det blir för mycket, för tungt, för stort. Så jag kan sakna en kamera som jag inte behöver känna att jag måste vara lika rädd om. En kamera som får hänga med överallt.
Och medan jag skriver det här inlägget inser jag en sak. Heros kamera! Ha! Han har ju föregångaren till Canon 60D, nämligen Canon 50D, som bara ligger och skräpar! Det har ju hänt en del i uppgraderingen, men 50D:an är ändå en helt okej kamera. Jag ska nog flörta lite med min man. Och plötsligt känns en investering av bara ett pannkaksobjektiv inte helt oöverkomligt. 🙂