Rapport som behövde bli klar. Så jag satt länge kvar på kontoret. Plötsligt blev allt kolsvart?! Tja, förutom datorn (tack och lov). Hmmm. Blev först rädd. Sneglade på klockan på skärmen – 19.00. För punktligt för att vara något fuffens. Blev sen lite rädd på nytt – tänk om något larm som jag inte har koll på har aktiverats nu?! :-S Rör mig lite försiktigt. Testar att flippa på strömbrytaren till kontorslampan. Lika kolsvart, men inget larm som drar igång.
Så där sitter jag. I mörkret. Och knappar på min dator. Skum känsla. Rapporten blir klar och jag famlar i mörkret efter jackan och handväskan. Tassar ut från kontoret och bara testar den blinkande lampknappen i korridoren.
Varde ljus! Överallt, även i mitt lilla kontor!
Ha! Jag hade alltså inte behövt sitta där i mörkret och känna mig som världens spion (för det måste vara så de känner sig). Jag hade bara behövt gå ut i korridoren och tända. 😛
Nästa utmaning blev att hitta/komma på koden till passerkortet. En kod som man inte fått välja själv och som behövs för att passera efter kl 19…. Men till slut så!
Nu är jag äntligen på väg hem. Lasagnen är klar, har jag hört.
Har jag berättat för er att jag har världens bäste make?
Nä fy sjutton. Jag skulle skitit på mig. Och sen skulle jag ringt och tvingat Martin att hämta mig!!! I alla fall skulle jag inte kunnat behålla fokuseringen för att fortsätta. Fy vad läskigt!!
Vad hade hänt om du inte kommit på koden? Blivit inlåst? 🙂
Du jobbar för mycket!!! Ta hand om dig!!!’ bra att Robin gör det åt dig annars, tar hand om dig alltså!
Puss och ha en fin dag idag är det en vecka kvar tills vi ses. 🙂
Haha- ursäkta att jag skrattar med dig, vännen!! Och du har nog bara den make du förtjänar!!
Stor kram
AC