>En klok liten björn

>Igår fick vi lite gjort i lägenheten, så i morse kunde vi till och med käka frukost vid köksbordet. ;P Tidigare har det varit belamrat med saker som vi ska slänga/skänka bort, men nu har jag packat ner det mesta av det i en flyttkartong. Vi har organiserat vissa skåp med lådor från Ikea och fått in saker på rätt plats i den mån det har gått. Ytterligare tre flyttkartonger är uppackade och rensade. Små steg framåt, men det tar sig! 🙂 Både Hero och jag är gruvligt trötta på att bo i ett råtthål. 😉

Idag fick jag även tummarna loss och bokade tid hos läkaren. 🙂 Dels för min hand/handled som jag fortfarande har problem med (och som ska invaliditetsbedömas för försäkringsbolaget), dels för utslagen/betten på överarmarna som håller på att driva mig till vansinne sedan i januari (jag fick någon slags bett när Mela och jag var på Guadeloupe och de har kliat sedan dess). Hoppas på en dunderkur åtminstone för betten, för jag gissar att det är kört med handleden.

Nalle Puh är förresten en klok liten björn, som säger väldigt kloka saker.

If you live to be 100, I hope I live to be 100 minus 1 day, so I never have to live without you.

När bitarna faller på plats

När bitarna faller på plats är det enkelt och okomplicerat. Då är det inte längre sömnlösa nätter och något till synes oförklarligt som gnager. När bitarna faller på plats är det lugnt och rofyllt i själen, samtidigt som det är upprymt och energiskt. Det är en inre trygghet, inlindad i glädje.

Det finns så mycket jag skulle kunna berätta och förklara, men jag väljer av flera olika skäl att inte göra det. Det är mycket som har förändrats i mitt liv på kort tid och för någon utomstående kan det tyckas gå fort fram, eller till och med vara olämpligt. För någon som inte har gjort den resa som jag har gjort. För någon som inte vet det jag vet och känner det jag känner.

Jag väljer att inte förklara, utan nöjer mig med att berätta att bitarna har fallit på plats. Det räcker för mig. Jag nöjer mig med att berätta att jag är lycklig. Lycklig i varje cell.

Låt oss, med glimten i ögat, kalla Honom för Hero. 😉