>
Jag kan inte förmå mig att plocka undan hennes saker, men det gör samtidigt ont att se dem – tomheten och saknaden blir så konkret. Det blir så tydligt att hon inte är här.
Jag hör hennes suckar och ser henne i ögonvrån. Jag kommer på mig själv med att lyfta blicken efter henne.
Jag gömmer ansiktet i filten som legat i soffan och känner hennes doft. Det är tryggt och hjärtskärande på samma gång.
Vi skulle haft så mycket mer tid tillsammans. Jag hade nog kunnat acceptera det bättre om hon hade fått ett helt liv. Det känns så himla orättvist.
När man precis lurat sig själv att tro att man är lite lugnare kommer nästa våg. Jag har aldrig gråtit som det senaste dygnet. Attackerna avlöser varandra, men emellanåt kan jag behärska mig och då känns det bara tomt.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Hero.
av Felicitas
>Hjärtat! Det gör så ont!!Finns här när du vill <3
>Jag vet inte vad jag ska skriva… Mina tankar finns hos er hemma hos oss. Kram Petra
>Det finns de som säger att hunden är kvar på jorden hos sin husse/matte i 40 dagar. Jag vet inte om jag tror på just den tidsbestämningen, men jag tror att de finns kvar hos oss, närmare än vi kan förstå.När jag kom hem den där dagen så tände jag två ljus, ett på favoritplatsen i trädgården och ett på bästa sovplatsen. Det kändes bra att titta på ljuset och inte på en tom plats när jag tittade efter henne. Kan fortfarande se henne, och det dröjer nog länge tills jag inte längre ser henne. Men jag har slutat öppna dörren när jag tror att hon vill in. Hon är redan inne. I mitt hjärta..Stor kram!
>Det finns ett ljus bakom allt mörker, när allt är svart kan det vara svårt att tro det.Jag hoppas du kan blicka framåt och tänka på allt vad Zena gett er.Tänk på allt roligt ni haft det kan ingen ta ifrån Er.Själv har jag under åren mistat många hundar och jag vet att det känns hårt att mista en kär vän. Livet går trots allt vidare men minnena lever kvar.Längre fram så gör det inte så ont när man tänker på det man förlorat, allt tar sin tid..Kramar från vännen Britt
>STOR kram… tänker på er!! <3
>Det tog mig över 4 veckor att ta bort min Zackes Biabädd efter att vi fick ta bort honom…. Sovrummet har aldrig sett så tomt ut som utan hans bädd men nu kommer snart en ny liten kille att låna hans plats…. Kram.
>Och nu gråter jag!Och pussar lite extra på min kattkille som trippar förbi ansiktet i skrivande stund, trots att han verkligen inte får vara på köksbordet..Åh, jag kan inte ens tänka mig smärtan. Det var så längesen jag förlorade ett husdjur. Återigen, stora kramar till er!
>♥♥♥