Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Småkaos med tillförsikt

Att handen skulle behöva opereras igen har jag helt ställt in mig på. Tråkigt och jobbigt och jag bävar inför att gå igenom allt igen, men så är läget och det är bara att acceptera. Det finns olika alternativ, beroende på hur det ser ut när man väl går in. Men det lämnar jag helt åt proffsen. Utgången blir lite olika beroende på vad som väljs: stel, stelare eller stelast… Men förhoppningen och meningen är att jag ska slippa att ha ont.

Själva principen efteråt blir som förra gången, oavsett vilken metod som väljs. Sjukskrivning och ingen tung belastning på ett halvår efter operationen.

Jag har fasat och haft ångest för att få beskedet om att behöva vänta i ett drygt år (igen) på ny operation (pga operationsköer). Men tänk så stor betydelse fyra små ord kan ha – tänk så glad man kan bli av fyra små ord.

“…förhoppningsvis inom tre månader…”

Det vore verkligen helt fantamagiskt. Håll en tumme för mig, är ni rara!

Sen en annan nyhet som kom idag. Min chef slutar med omedelbar verkan och hans tjänst tillsätts av en nygammal chef, som tidigare haft samma position. Jag kan inte påstå att jag är förvånad, utan har mer eller mindre väntat på att det skulle komma. Men det blir ju lite abrupt. Och småkaos. Men vad vore väl livet om allt var i balans? 😉

  • JoHo - 10 december, 2012 - 22:26

    Håller tummarna att du får operationstid SNARAST!

    Och ujuj, ja, vad tråkigt livet vore om allt var i balans… hang in there 😉ReplyCancel

  • Annika - 11 december, 2012 - 11:25

    Tummarna hålls! Tänker mig att du spenderar lite av våren i Skåne så kan vi skrota runt på stan tillsammans i vår när du e sjukskriven och jag ledig 🙂ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1