Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Sköna böna

Vår lilla, sköna böna. Knäpper fingrarna till musiken, precis som vi. Vi längtar tills rullgardinen vi specialbeställt till sovrummet kommit (fönstret är för brett för det vanliga sortimentet), för vi misstänker att den där ljuskänsligheten jag har, har gått i arv. Eller också är det bara morgonpiggheten som gått i arv – det återstår att se om det blir någon skillnad med rullgardin. Vår lilla böna kliver hur som helst upp 05:30 om dagarna – pigg som en lärka, glad som en speleman. Den här bilden är från klockan sex i lördags. Tur att ingen av oss har dåligt morgonhumör. 😉

Bad på egen hand i lördags eftermiddag. Piggelinaren hade så kul och var så nöjd så länge att jag behövde fylla på med varmvatten fyra gånger. Hon badade i nästan en timme och jag njöt av att sitta bredvid i Heromammans korgstol och hänga över kanten.

I lördags var det för övrigt (obligatorisk) arbetsdag med båtklubben under förmiddagen, så Hero och Heropappan var där. På eftermiddagen fortsatte vi fixandet hemmavid. Grannen hjälpte oss som bekant att gräva upp två maffiga stubbar med tillhörande rotsystem i fredags och de ska nu tas om hand på lämpligt sätt. Det är rejäla pjäser som väger en del.

Hit ska gäststugan flyttas och då behöver vi gräva bort organiskt material dessförinnan. Det görs för hand, är Heros tanke, men jag funderar på om det inte är värt att ta hjälp. Vill inte slita ut min slitvarg, även om det inte är jättejättemycket.

Vi vet fortfarande inte exakt hur/var vi ska lägga poolen och vad som funkar med markförhållandena, eftersom det är svårt att veta var berget går (vi vill inte spränga) innan man har börjat gräva. Och innan vi kan börja gräva måste gäststugan flyttas och träd tas ner. Innan gäststugan kan flyttas måste det markberedas på den nya platsen, altanen demonteras och vi måste få tag i någon som är villig att åta sig själva flyttjobbet. Katten på råttan, råttan på repet. Jag är ju av den otåliga sorten och hade tyckt att det kändes skönt att veta/bestämma hur poolen ska placeras, så att jag kan fortsätta i tankeprocessen. Att det sedan dröjer innan den är badbar är en annan femma – slutet av nästa sommar känns ändå som ett realistiskt mål under förutsättning att vi kan göra markarbetet och gjuta plattan i år. Det är ovissheten jag har svårt för. Jag avskyr ovisshet, i alla dess former. Detta är med andra ord något av en pina. 😉

Igår kom Piggelin med mössan som mamma stickat och skulle prompt ha den på. Självklart skulle hon få det! Sköna böna. För snabb för att kunna ta en skarp bild. Wrrrrroom!

På eftermiddagen, när Hero hade bytt till sommardäck på bilen, kom vi iväg på överraskningsfödelsefika för Kim. Det är klurigt det där med tider och event – att passa in mellan sovtåg, matstunder och toabesök. Ofta är tidsfönsterna inte så stora då det passar att sätta sig i bilen och vi vill försöka hålla oss så mycket som möjligt till Piggelins rutiner. Lättare sagt än gjort. Hon somnade hur som helst i bilen, efter att ha fått pilla på min nyckelknippa med en liten lampa på. Sovstunden blev dock bara 25 minuter, vilket är långt ifrån optimalt eller normalt. Well, well. Tur att det inte händer så ofta – vi hänger ju mest hemmavid och är nöjda med det! 🙂

Det var mycket folk hos Jesper och Kim. Framför allt kul att återse barnvagnsmaffian som vi hängde med på bröllopet förra året – kul att se hur mycket allas barn har vuxit och utvecklats. Piggelin tyckte att ballongerna vi hade med till Kim var kul. Så kul att Kim lät henne ta dem med hem igen. Lajbans!

Väl hemma, med en massa gofika i magen, blev det mat och nattning för Piggelin. Under tiden som Piggelin stökade runt i sängen med mig gjorde Hero smarriga mackor med skagenröra, som vi avnjöt när Piggelinaren väl hade somnat.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1