Råttlabyrinten

Vi har idag egna kontor med glasväggar mot korridoren. Det är generellt sett gammalt och slitet, men ändå helt okej. Jag trivs i mitt rum. Man slipper att folk bokstavligt talat går bakom ens rygg och man kan stänga dörren om sig ifall man inte vill bli störd, eller om man pratar om något känsligt. Glasväggarna gör mycket för trevnaden – man är inte så instängd som man annars blir i cellkontor. I december gör vi en tillfällig flytt av kontoret, för att i mars flytta in i de nya, permanenta lokalerna.

Vi flyttar till ett “öppet” kontorslandskap. Öppet och landskap my ass. Jag gick igenom ett sådant “landskap” igår och mådde illa när jag såg det. Kände mig inträngd och instängd. Det kändes som att gå i en råttlabyrint, inte i ett landskap. Lokalerna har lågt i tak, så det blir väldigt kompakt och ingen luft alls. Särskilt när alla har höga skärmar (vilket i sig är heeelt förståeligt – känslan av att ha någon bakom sig är skitjobbig) runt sina yttepyttesmå kontorsplatser. Kontorsplatserna är ca 3 kvm stora och det är PACKAT med arbetsplatser.

Jag har jobbat i kontorslandskap förr, när jag jobbade som konsult. Det funkade absolut och jag trivdes. Det är onkekligen speciellt med hela integritetsbiten, men det var ändå helt annorlunda där. Där var det ljusa och luftiga lokaler med högt i tak. Det här blir den totala motsatsen. Och integritetsbiten on top of it.

Mörkt. Instängt. Folk/råttor överallt. Laxar i en laxask, sardiner i burk, packade sillar, eller hur man nu vill uttrycka det. Råttlabyrint.

Att få en av de åtråvärda platserna vid fönsterna är bara att glömma. I den tillfälliga lokalen har jag fått den sämsta platsen på hela kontoret. Det ska bli spännande/intressant att se vilken plats jag blir tilldelad i den permanenta lokalen.

I december, som sagt. Dags att börja jobba hemifrån oftare. 😛

Hur ser era arbetsplatser ut?