Tomten. Jag önskar mig lite mer närminne, tack.
Eftersom Piggelinaren är en bestämd dam som vägrar att bli matad (sötsaker undantaget, dvs tex fruktpuré – vi ger henne inte socker), tar det här med måltider en ganska stor del av vår dag. Resten av dagen leker vi, sitter på pottan, nattar och sover.
Piggelinaren förklarar och berättar mycket. Det är mindre jag förstår.
Lek med min älskade skrutt.
Just idag hade Piggelin bra känsla för vad jag behövde. Jag var trött. Så när hon hade sovit i sin säng i 50 minuter, vaknade hon och kallade. Jag märkte att hon behövde/ville sova vidare, men hon tröstade närhet. Jag sövde om henne tre gånger, men hon vaknade igen så fort jag lade ner henne i spjälsängen. Så jag tänkte att Piggelin var smartare än jag – hon krävde helt enkelt att jag skulle vila med henne. Sagt och gjort, vi lade oss tillsammans och hon sov i ytterligare 1,5 timme på min arm. Det behövde både hon och jag.
14.45 hade jag läkarbesök. Piggelinaren fick följa med. Jag har ju märkt att även jag mår bättre av den här kosten, så jag ska få ta lite blodprover för att se om någon allergi visar sig där. Det är ju dock ganska vanligt att få falskt negativt resultat, men om det kan säga något vore det ju bra. Det skadar inte att kolla!
Tillbaka från läkaren kom yngsta granntjejen på besök, Nathalie. Hon var här i 1,5 timme och lekte uteslutande med Piggelin. Jag tycker att det är så himla mysigt att de vill komma över och det är härligt att se dem med Piggelin. Både hon och de har kul.
När Hero kommer hem från jobbet har han en intensiv Piggelin-stund, för att kräma ur så mycket kvalitet tillsammans som möjligt innan det är dags att natta. Det är härligt att se hennes reaktion när han och Bellan kommer hem. Hon lyser och riktigt skakar av förtjusning. Älskar’t.
av Felicitas