Mörbultad 

Idag efter Piggelins förmiddagslur skulle vi köra in till stan. Vi har parkerat hos grannarna rakt över för att hålla uppfarten fri vid visningen (jag säger det igen: vi har världens bästa grannar). Det snöade och hade lagt sig en halv centimeter snö på backen. När jag rundade bilen för att sätta Piggelin i barnstolen såg jag inte att det var blankis, så jag halkade och föll med henne i famnen. Fy helvete, vad rädd jag blev. Rädd för att krossa henne, rädd för att hennes huvud skulle slå i isen. Det är verkligen tusen tankar som hinner gå igenom huvudet på bara en halv sekund. Men jag lyckades på något sätt styra undan min egen kropp och samtidigt hålla upp hennes huvud så att det inte slog i marken. Piggelin blev också jätterädd. Och jätteledsen. Stackars liten. Mammas famn ska ju vara den tryggaste platsen på jorden. 😢

Jag blev alldeles skakis. Fy. Tvungen att sätta mig ner i bilen med Piggelin i famnen och bara andas en stund, trots att jag började bli sen. När jag hade lugnat mig tillräckligt, satte jag fast Piggelin i sin stol och skulle starta bilen. Bummer, för den var stendöd. Börjar bli dags att byta batteri. Jahopp. Som tur var, kom grannarna hem precis då, när jag satt bakom ratten och funderade över vad tusan jag skulle göra. Perre har kört bärgare i typ hundra år, så han var handlingskraftig. Vi har normalt startkablar i bilen, men nu i och med husförsäljningskarusellen är allt lite uppochner, så de var inte där. Och Perre hade lämnat deras vid sin sommarstuga. Men en annan granne, Roffe, var hemma och visste var han hade startkablar. Jag vet ju hur man gör, såklart, men Perre tog rodret och skötte allt. Jag behövde inte ens vrida om nyckeln själv, utan kunde sitta bak hos Piggelinaren och underhålla henne eftersom hon började bli allt mer otålig. Så vi kom iväg! En dryg kvart senare än planerat, men jag tar alltid extra tid i beräkningen för att hitta parkering (vilket helt seriöst kan ta 45 minuter inne i stan nuförtiden – galet) så jag blev inte sen trots allt. Skönt det. Och mötet gick bra. Jag känner mig bara lite mörbultad och stel lite här och där.

Piggelin har för övrigt börjat med en ny grej. Hon ska gosa och sova med/på/vid min mage. Knasunge. Men den är väl mjuk och go, antar jag. 😛

Piggelinaren på förmiddagsluren.

Väl hemma från stan var det dags för Piggelin att sova igen och jag började förbereda för kvällens visning. Hero kom hem med färdigmat och ett första bud plingade in på telefonen. (Efter att ha polerat upp spishällen riktigt ordentligt vill vi inte laga mat innan huset är sålt, haha!) Sedan gjorde vi klart det sista och gick över till grannarna på nytt.

Det var sex nya sällskap som skrev upp sig på mäklarens lista, så nu är det 29 totalt. Och så var det några sällskap som kom en andra gång, vilket känns som ett gott tecken! Mäklaren ska börja ringa runt ordentligt i morgon. Det blir en spännande vecka. Och mäklaren har fått en egen sms-signal så att jag vet redan när det piper om det är något nytt i budgivningen eller om det “bara” är någon annan som hör av sig. 😉