Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Kreta

Torsdag kväll och packning. Bellan hjälpte till. Vi stötte även på byråkratisk patrull gällande flytten av gäststugan, så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra längre. Det löser sig på något sätt, men det kommer att innebära förseningar. Merde.

Jag kom i säng hyfsat i tid. Sedan var det en såndär supertidig morgon, så vi bestämde att Piggelin och Hero skulle sova ensamma och jag och Bellan. För deras bästa. Klockan ringde 03:30 och taxin kom 04:15. Jag pussade dem hejdå innan jag åkte och det högg till i hjärtat. Det hinner gå åtta dygn innan jag får träffa dem igen.

Jag mötte upp Tessan på Arlanda. Vi satt och pratade största delen av flygresan och sov en stund mot slutet. Jag var jättetrött och såg ut som att jag inte hade sovit på 14 dagar. Då är det himla smidigt med Snapchat som sköter mejk och allt åt en, om man trots allt skulle vilja ta en bild. 😉

Vi landade vid 12, lokal tid. Vänta på väskor, åka transferbuss och slutligen framme vid hotellet vid 14.

Lunch, sedan checkade vi in och fick till slut våra rum. Tessan fick rummet med takterrass – superhärlig utsikt!

Hotellet är fint och maten är god. Inget direkt ståhej, utan lugnt och skönt. Passar mig alldeles perfekt.

Igår tog jag det bara lugnt och var inte med på några pass. Jag skypade lite med mina stjärnor där hemma och det var väldigt, väldigt mysigt. Piggelin ville pussa skärmen hela tiden. Gofis!

På kvällen var det informationsmöte innan middagen. Vi är drygt 200 kvinnor i olika åldrar på den här resan och det verkar vara en härlig skara. Tredje från höger har vi Tessan, som främst håller i löppass under resan, men även en del annat.

Det blev en tidig sorti för mig. Jag hade tänkt blogga igår kväll, men kände hur ögonen gick i kors redan vid nio. Jag beslöt mig således för att vara förståndig, ringde Hero och sade godnatt och slöt sedan mina blå för natten.

Jag vaknade kissnödig ett par gånger under natten och visste först inte var jag var – det tog ett tag innan elektronerna i hjärnan hade kopplat rätt till den nya miljön. 😉 Vid sex kände jag mig utvilad – nio timmars nästan oavbruten sömn. Det gjorde mig gott!! Mitt rum ligger en våning ner från Tessans. Inte riktigt lika storslagen utsikt och inte terrass, men väl balkong och fin utsikt! 🙂 Det är något visst med att se solen gå upp.

Jag startade dagen med en halvtimmes morgonyoga kl 7:30, ute i det fria. Härligt. Men även frustrerande att inte känna igen kroppen från vad den tidigare har presterat (och särskilt inte med en stor mage i vägen). 😉 Det är lustigt hur man funkar – jag har ju inte tränat regelbundet på väldigt, väldigt länge och ändå blir jag frustrerad över att kroppen inte presterar på samma nivå som den gjorde när jag var som mest vältränad. Haha!

Frukost efter yogan. Mums.

Hero är lika fantastisk som alltid och skickar mig små filmsnuttar och bilder från deras dag. Ångesten börjar lägga sig så smått. Natten hade varit lite stökig, men inte megajobbig. Och Hero har hittat en förklaring till varför det är lite extra jobbigt för Piggelin – en kindtand håller på att trilskas. Hennes tänder verkar komma helt oregelbundet, måste jag säga. En här, en där.

Poolhäng före lunch, då jag fick lite administration gjort och lade en fin grund för en laptopsolbränna. 😉

Till lunch sammanslöt jag med Tessan igen och sedan pep jag iväg för en timmes simträning för David Jonsson. Jag vågade mig på att skriva upp mig i gruppen för medel/avancerad och det är jag glad att jag gjorde. Nybörjare hade varit lite väl enkelt. Simträningen var utmanande, givande och rolig! Tiden gick fort. Det var dock kallt i vattnet, så jag var ganska nedkyld när jag kom upp.

Tessan har haft fullt upp hela eftermiddagen och jag har passat på att ta det lugnt vid poolen. Nu ska jag göra mig i ordning för ett stretch- och avslappningspass innan det är dags för middag.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1