Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

En upplevelse jag vore gladare utan

Jag gjorde precis Heimlich manöver på Bella. Det hela var givetvis en otroligt obehaglig upplevelse. Vi lekte dragkamp med en tygleksak då en liten del plötsligt lossnade. Bella tuggade som vanligt på den några gånger. Jag tittade på henne och väntade på att hon skulle spotta ut den, vilket hon alltid gör, men i stället såg jag hur hon tog några steg bort och försökte att svälja undan. Men det gick inte. Hon började att kippa efter andan och jag förstod att något inte stod rätt till, att hon inte kunde andas. Jag började få panik och undrade för en bråkdels sekund hur i helvete en gör Heimlich manöver på en hund – går det ens? Jag bestämde mig snabbt för att jag inte hade tid att tveka och i stället bara göra något som jag hoppades skulle funka. Så jag ställde mig över henne och tryckte till ordentligt över övre delen av magen. Tack och lov lossnade biten i samma stund. Bella drog efter andan. Hon var omskakad. Jag likaså. Hon ruskade på sig några gånger. Gick och drack vatten. Gav en förstulen blick på leksaken vi nyss haft så roligt med.

Pust.

Nu tar vi igen oss i soffan. Och jag har givetvis googlat hur en gör Heimlich manöver på hundar på bästa sätt, så att jag är bättre förberedd om det skulle behövas igen (ve och fasa).
image

I övrigt har det varit en bra helg. Bella och jag var ensamma hemma i fredags, eftersom Hero jobbade natt. Vi hade tjejmys i soffan och jag började på boken jag precis fått hem. Hunden som skäms – myt eller sanning? av Per Jensen. Jag har läst ut den idag. Väldigt intressant och fascinerande läsning för alla hundintresserade.
image

Igår kom Hero hem vid halv tio. Efter att han hade fått sina presenter, satte vi genast igång med stöket. Han hade som vanligt höga ambitioner och lyssnade inte på mitt råd om att vi kanske inte behövde fixa riktigt allt det han hade tänkt sig. Men jodå, det skulle vi. Kort sagt kan jag bara sammanfatta dagen som stressig. 🙂 Vi gjorde hembakad prinsesstårta från scratch, med egenkokt hallonsylt och rubbet (dock färdigkavlad marsipan), någon slags brownie med mintchokladtäcke, vetebröd på två kilo(!) deg och fyra tacopajer med diverse tillbehör. Vi löste det tillsammans, men med facit i hand fick Hero erkänna att det kanske hade varit lite väl stressigt.

Jag var lite oförsiktig med sylten och brände mig ordentligt i vänstra handflatan när jag skulle hälla upp den i en burk. Jag var dock snabb att kyla och fick sedan gå med kallt omslag hela eftermiddagen och kvällen – det brände ordentligt så fort jag tog bort omslaget.

Gästerna kom strax efter sex och vi hade en trevlig kväll.
image

I morse klev vi upp tidigt eftersom Hero skulle iväg och jobba och jag hade lovat honom att köra honom in till stan, så att han kunde ta med det som blivit över av tårtan (halva) och de andra godsakerna till gubbarna på stationen. Det var visst uppskattat.

Brännskadan känns nästan misstänksamt bra och jag hoppas att kylningen och Herosysterns magiska plåster har gjort underverk, så att jag slipper blåsor som riskerar att infekteras.

Bella och jag har städat undan efter gårdagen, läst och fixat. Jag har lovat Herofarmorn att komma förbi lägenheten, vilket jag givetvis är nyfiken på, och jag har en hel del annat att fixa innan resan. Bokföringen till exempel. Pust.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1