Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

En händelserik dag på hemmakontoret

Igår kände jag mig inte helt hundra och jobbade hemifrån. På eftermiddagen hörde jag en jäkla smäll, gick bort till fönstret och tittade ut. Jag såg hur en polisbil med blåljus försvann bortåt i en väldig fart och i nästa sekund sprang en man allt vad han kunde genom vår uppfart, rundade vår bil, hoppade över staketet till grannen och tog sig vidare genom grannens trädgård. Jag förstod direkt att han måste vara på flykt från polisen, så jag plockade upp mobilen och ringde 112 för att lämna de uppgifter jag hade. Killen som for genom vår och grannens trädgård var klädd i mörka/svarta kläder, hade en svart keps med ett gult märke på, var normallång (ca 185), smal, blond och ljushyad.

Därefter cirkulerade polisen området var, efter varv, men det såg trögt ut. Efter en stund vågade jag mig ut och gick ner till vägen. Då förstod jag vad jag hade hört – en bil hade brakat rakt in i en skylt och vägbom som stänger av en av gatorna. En annan man var där som också hade sett delar av händelsen. Det var tydligen fyra killar i bilen, som alla hade tagit till flykt efter smällen, med polisen hack i häl. Jag gick hem, låste dörren och satte på larmet. Men sedan var det svårt att helt koncentrera mig på jobbet – blicken gled ut genom fönstret med jämna mellanrum.2015-02-24 15.24.22 (Custom)

När det några timmar senare blivit dags att hämta Bellan på dagis, fick jag en rejäl pulshöjare. Igen. Jag gick ut, låste och var på väg mot bilen då jag såg en ung man som kom gående längs uppfarten. Pulsen rusade. Han kom dock fram och presenterade sig, att han var från SOS Barnbyar. Jag berättade att han hade skrämt sk*ten ur mig. 🙂 Vi får aldrig oanmälda besök. Vad är oddsen att vi får det, av en ung kille, bara några timmar efter det att en gärningsman har tagit precis samma flyktväg från polisen? Inte så värst sannolikt!

När jag hade hämtat Bella gick jag över till grannarna, vars trädgård killen hade hoppat över till från vår uppfart. Mest för att berätta vad som hade hänt och att det inte var vi som hade tagit oss lite väl stora friheter (han kom ju från vår tomt). De tackade så mycket för informationen, men visste redan lite om händelsen eftersom mannen i huset hade varit hemma och sett när killen kom rusande genom deras trädgård. Barnen var skakade. De var rädda att jag var “tjuven” när jag ringde på dörren, men mamman förklarade att tjuvar oftast inte ringer på dörren. Stackars pluttfisar – hoppas att de kan bearbeta det bra och slipper mardrömmar.

Senare under kvällen fick jag veta att åtminstone en hade blivit gripen och att pojkarna är väl kända av polisen pga kriminalitet och droger. Tragiskt och sorgligt, men bra jobbat av polisen. Och vilken tur att ingen kom till skada.

Ja, igår var det spänning på hemmakontoret!

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1