Igår var en riktigt trist dag vädermässigt. Och eftersom vi skulle ha trädgårdsentusiaster hit för att gräva upp våra växter kom vi inte ut på någon promenad, men det var ändå inte särskilt lockande.
Vi hade en vad som nu har blivit vanlig dag inomhus. Lite lek, lite bus, lite sova, lite nackträning, lite blöjbyten och lite amning.
Piggelin blir lugnare när hon ska sova om man håller en hand på henne. När hon då tar tag i min hand smälter hjärtat och jag vill sitta där för alltid.
Mjölkstockningen har i princip släppt. Jag har åtminstone ingen feber. Men i stället har jag fått nya blåsor på höger bröstvårta och nu har de utvecklats till ett ont sår. Är det inte det ena, så är det det andra. Jag inser att mina problem med amningen är futtiga jämfört med mycket annat elände, men det börjar i ärlighetens namn tära på mig och känns ganska hopplöst. Är det inte det ena, så är det det andra.
När Piggelin och jag var på amningscentrum för några veckor sedan konstaterade barnmorskan lite snabbt att Piggelin åtminstone inte har kort tungband (vilket påverkar amningstekniken hos bebisen), eftersom hon kunde sträcka ut tungan långt. Igår fick jag veta att det är ett vanligt misstag och att man kan ha kort tungband fastän man kan sträcka ut tungan långt. Och så blev jag rekommenderad att kontakta en specialistmottagning på öron, näsa och hals som ska vara bra på det där. Det gjorde jag i förmiddags, efter att vi hade vaknat och kommit upp. Vi lyckades få en återbudstid till klockan 14.40 – hurra!
En intet ont anande Piggelin tyckte att det var kul att ligga och gunga i babysittern (i liggläge, vi har inte börjat med den i sittläge än).
Piggelin hann med en kort sovstund, innan det blev dags för oss att ge oss av.
Vi hade dock ett problem. Hero och Bellan tog bilen till doggis i morse eftersom det regnade och jag då inte visste att jag kom att behöva den. Adaptrarna för att sätta babyskyddet på barnvagnschassit låg i bilen. Och babyskyddet behövde ju tas med såklart. Det blir väldigt tungt att bära babyskyddet med Piggelin i några längre sträckor (fastän vi bara skulle gå till bussen) och jag skulle ju dessutom ha skötväskan med, så jag fick lösa det på annat sätt… Inte den snyggaste lösningen (amningskudden behövdes för att inte babyskyddet skulle tippa bakåt), men det funkade!
Konstigt sätt att åka buss på.
Väl på ÖNH-kliniken konstaterade läkaren att det inte var ett solklart fall med kort tungband, men att hon tyckte att det var värt att prova att klippa det eftersom vi har så mycket problem med amningen. Och det har inga negativa följder. Hon sade även att läppbandet är något kort, men man klipper inte båda samtidigt. Så jag ska höra av mig om ett par veckor ifall det inte blivit bättre med amningen sedan tungbandet klippts. Okidok. Så skulle tungbandet klippas. Där och då! Det var jag inte riktigt beredd på, men varför vänta om det ändå ska göras och det är ett väldigt snabbt och enkelt ingrepp. Men hon skulle KLIPPA i min dotter?!! Utan bedövning?! Detta eftersom ingreppet går så fort och det gör mer ont att lägga bedövningen än att göra klippet. Men FY vad det gjorde ont i mammahjärtat. Jag hade Piggelin i famnen, men var tvungen att titta bort när hon klippte. Och sedan kom tårarna på både mig och Piggelin. Fy!! Men som läkaren sade, det gjorde nog mer ont i mammahjärtat än i Piggelin.
Jag hoppas innerligt att det här ska vara lösningen för oss. Eventuellt kan även läppbandet klippas, men det hoppas jag att vi slipper. Efter klippet fick jag sätta mig och amma direkt, som tröst. Det hjälpte, tack och lov, men det var en del gny under bilfärden hem. Det är ju såklart ömt, även om det värsta är över.
Blöjbyte på kliniken, efter klipp av tungband och sedan amning.
Bellan vill gärna trösta när Piggelin är ledsen. Det är dock inte så vanligt att hon lyckas, men jag tror att hon har större chans ju äldre Piggelin blir.
Det har föga förvånande varit en stökig kväll. Piggelin måste såklart vara öm i tungan, men även magen har bråkat. Här ligger jag i soffan och har precis tröstat till sömn.
I morgon är Hero ledig och jag ska till frissan. Det ska bli SÅ skönt. Jag är glad över att det finns bröstmjölk i frysen så att det mer än väl räcker för de timmar som jag är borta, så slipper jag oroa mig för den saken.
av Felicitas