Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Sockervadd med sur mjölk

Det kanske uppfattas som världens gnäll om amningen, men för mig är det viktigt att ge en nyanserad bild och inte bara måla fram sockervadd. Enbart sockervadd är ju verkligen inte något som är till nytta för någon som skulle råka halka in här som är intresserad av att läsa om hur det kan vara i verkligheten när amningen strular. Dessutom är ju det här min enda form av dagbok, dvs jag skriver primärt för min egen skull och vill beskriva verkligheten som jag upplever den, så ni som läser får ta det onda med det goda. Sockervadd med sur mjölk.

Hur som helst. Att pumpa ur höger (för att ge den chans att läka) har funkat väldigt fint fram tills dess att jag fick mjölkstockning. Sedan dess har jag märkt att jag får ut mindre och mindre från det bröstet, fastän det känns hårt och som att det borde finnas mjölk. Mitt lilla “förråd” som jag hade byggt upp tog slut och nu har jag inga reserver alls, förutom i frysen. Det hela stressar mig. Igår satte jag därför på amningsnapp och ammade från det bröstet igen. Wiveka på amningscentrum uppmuntrade mig nämligen att använda amningsnapp på vänster om jag tyckte att det funkade. Det negativa med amningsnapp är dock att amningen då tar mycket längre tid. Det är i sig inget problem, tid har jag ju eftersom jag är föräldraledig, men problemet är att jag då till slut får svårt att uthärda smärtan i bröstryggen. Till slut gör det panikont. Hero försöker att hjälpa mig med liniment, massage och tens, men det går inte riktigt över.

Är det inte det ena, så är det det andra.

Jag har ju fortfarande ett mindre sår (allt är relativt) på vänster bröstvårta, så igår satte jag på en ny variant av amningsnapp som tidigare har varit för stor för Piggelin (eftersom de andra jag har egentligen känns lite för små), för att skydda den lite. Efter en stund tyckte jag att det liksom brände under amningen, men tänkte att det nog bara var stockningen som spökade. Att smärtan var bra, för det betyder att gegget som stoppar upp lossnar och kommer ut. Tänkte jag… Jag gjorde likadant i morse, dvs använde den där amningsnappen och det brände likadant. Nu har jag dock insett att den brännande känslan var som amningsnappen skavde och det har blivit elaka blåsor på det som tidigare var min “bra” sida, vänster. Blåsor som nu gör skitont både med och utan amningsnapp. Och höger är ju fortfarande sårig och varig.

Är det inte det ena, så är det det andra.

Igår hade jag dessutom inte en chans att kunna pumpa ur höger, för Piggelin hade en väldigt, väldigt dålig/jobbig dag, stackarn. Och jag tycker inte att det är rätt att låta henne ligga och gråta själv i panik (vilket folk får tycka vad de vill om – jag gör som jag anser är bäst med mitt barn, så får andra göra som de anser är bäst med sina barn – all forskning visar att det inte går att “skämma bort” små barn med kärlek de första 1,5 åren och att det snarare ger en trygg och självständig individ i slutändan om hen har fått sina behov av närhet fyllda i tidig ålder). Dessutom är ju utdrivning och amning så starkt styrt av stress osv, så jag skulle gissa att jag ändå inte skulle få ut något om jag försökte under sådana förhållanden. Utan uttag minskar produktionen successivt och jag är rädd för att höger kommer att sina och känner att jag måste amma även den sidan för att den inte ska göra det. 🙁

Sår, mjölkstockningar, skavsår, smärta i bröstryggen vid amning. Och nu har även ryggskottet börjat att komma tillbaka.

Jag känner mig i ärlighetens namn lite gråtfärdig. Jag VILL amma. Jag vill verkligen, verkligen det och jag tycker att jag kämpar för att göra det så bra som möjligt och för att få det att fungera. De få gånger, vilka kan räknas på min ena hand, som det har funkat utan smärta från varken rygg, mjölkstockning eller såriga bröstvårtor har varit väldigt, väldigt mysiga. Men det gör så satans ont av än det ena, än det andra, och strular så mycket. Inte gör det det hela bättre att Piggelinaren kräks som en liten kalv, för att i nästa sekund vilja ha mer igen och sedan kräkas upp allt igen osv, så det känns verkligen som att kämpa i motvind och motlut.

Hur ska jag orka härda ut i flera månader till om det inte blir bättre?

  • Helena - 3 maj, 2016 - 17:41

    Gissar och hoppas att du får bra hjälp från Amningshjälpen. Jag lyckades aldrig liggamma, men värt att prova, om det är en fungerande ställning för ryggen. Om pumpen fungerar, så kör extra med den.
    Salva för bröstvårtorna? Jag hade bara enstaka problem, men multi-mam kompresser hjälpte. Tror de finns på Apoteket. Lufta, men inte i kyla, prova andra inlägg eller kupor som tillåter luftning. De ser knöliga ut, men inget som nuddar bröstvårtorna då. Avlasta annars med ersättning, helt eller delvis. Bättre att ha en mamma som orkar än att stressa sönder med amning. Kämpa på Jane!ReplyCancel

  • Karin || Vacker & Underbar - 7 maj, 2016 - 20:48

    Du är så stark som orkar kämpa. Jag sörjde lite att jag inte fick amma längre än till 4 månader men nu i efterhand känns det bra. Slippa smärtor, kladd och omaket. Var inte för hård mot dig själv!ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1