Idag har vi varit på BVC med Pigallen för att få vaccin. Han blev lite ledsen, men det gick bra. Piggelin tycker att det är superkul i väntrummet och det är svårt att få henne därifrån. Vi får nog göra en utflykt dit en dag, bara sådär.
Natten har varit helt okej för Pigallens del, men morgonen (från fyrasnåret till omkring sex) väldigt stökig. Piggelin och Hero har haft en tuff natt.
Lille godingen vid frukosten.
Pigallens kurvor – han växer på fint och väger nu 7,42 kg och storlek 68 sjunger på sista versen.
Piggelin vid mellis. Redan då gäspade hon och ville gå och lägga sig, men jag drog ut på det en stund till.
Trött.
Nattningarna (först Pigall, sedan Piggelin) gick bra och smidigt idag. Bellan brukar tassa upp och lägga sig i fåtöljen utanför sovrummen när jag nattar barnen, men idag stängde jag rutinmässigt till grinden efter mig. När jag kom ut efter att ha nattat Piggelin låg således Bellsklingen på översta trappsteget och väntade.
Livet handlar om att prioritera rätt. Såhär såg köket ut när jag kom ner efter att ha nattat barnen och alltså hade en sisådär 20 minuter på mig innan Pigallen skulle vakna. I stället för att ta tag i det och inte hinna äta, gjorde jag något mycket klokare. Jag tog fram mat, hällde upp kaffet från termosen och tog det lugnt i en kvart. Rätt prioriterat.
När Piggelin vaknade hade jag redan hunnit natta Pigallen en vända till, så vi kunde ligga en stund och mysa bara hon och jag. Det, mina vänner, det är kvalitetstid. Och idag hade vi en extra fin stund.
“Jag älskar dig, du är världens bästa Piggelin.” sade jag till henne.
“Bäscha mamma.” svarade hon. Och en stund senare “Bäscha pappa.“.
Pigall har haft en tuff dag idag och varit mycket ledsen. Nu är han kokhet och sover väldigt oroligt. Men det är bara biverkningar av vaccinet och inga konstigheter, även fast det såklart är jobbigt för honom.
av Felicitas