Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Att behöva läxa upp en gammal man

Jag trodde nog faktiskt inte att dagen skulle komma då jag behövde berätta för en man över 70 år att man inte har hundar i sätet i kollektivtrafiken. Och att han dessutom skulle börja käfta emot när jag påpekade det. Men man ska aldrig sluta förvåna sig.

Du är den första på åtta år som klagar över det.
Det tycker jag är tragiskt i så fall, för man har inte hundar i säten i kollektivtrafiken.

Hon är så ren och fin.” (det var hon inte)
Det spelar ingen roll – tänk på allergiker. Man har inte hundar i säten.

Hon är bara hundrädd.” (sagt till hunden)
Det är jag inte alls och jag har själv hund, men jag skulle aldrig ta upp henne i sätet. Man har inte hundar i säten.

Dessutom sitter han och klappar hunden, så att det blir en hel matta av hår på sätet, och jag ser även att det blivit smutsigt i sätet (det är blött ute och hunden är skitig). När jag påtalar det, svarar han bara
Jaja, jag gör rent det sen.
Det tror jag inte ett dugg på att du kommer att göra.

Det hjälper inte att du stirrar, jag kommer inte att flytta henne ändå.
Du borde skämmas.
image

Det fina var, att strax före jag skulle kliva av, påpekade han att jag satt på en “prioriterad plats” (dvs avsedd för handikappade, gravida och äldre). Det kändes väldigt fint att kunna dra upp dragkedjan på jackan, peka på magen, sedan peka på skylten med den gravida kvinnan ovanför sätet och svara “Ja, för att jag är gravid, så jag får sitta här.“.

Man kan skratta åt det. Det är trots allt ganska komiskt. Folk är snabba att klaga över dagens ungdomar, men det finns rötägg och dåliga förebilder överallt. Det tragiska är att det är personer som han, som gör livet surt för ansvarsfulla hundägare. Det tråkiga är också, att trots att jag vet att detta är något som många med mig reagerar på, så vågade ingen annan lägga sig i diskussionen så att mannen förstod det. Hallå civilkurage – är det någon som har hört talas om det?! Jag fick dock två tummar upp i det tysta från olika personer som tog ögonkontakt med mig när de klev av vid sina respektive stationer. Alltid något.

  • pilla - 28 januari, 2016 - 13:18

    Så rätt gjort! Heja dig!ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1