Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Är det rätt strategi? 

Sedan Piggelin kom har vi i princip helt och hållet gått efter hennes mat- och sovklocka. Hon har ammats fritt (dvs när hon har gett tecken att hon har velat ha mat har hon fått det, oavsett hur nära inpå det föregående målet det varit – detta är vad som rekommenderas nuförtiden) och hon har fått sova när hon har varit trött. Det funkade bra de första tre månaderna, på ett ungefär. Sedan kom tremånadersfasen och sedan dess har det blivit stökigare och stökigare. Fastän hon är trött, så kommer hon inte till ro och somnar om vi inte aktivt söver henne och tar bort störningar (vilket i sig inte är så konstigt – hon blir ju mer och mer medveten om omvärlden). 

Det rekommenderas att börja införa fasta tider för nattning från omkring fyra månader, om man inte har haft det tidigare. Man ska gärna skapa en rutin kring sänggåendet och göra likadant vi samma tidpunkt varje kväll (tex ny blöja, smörja in, pyjamas, amma, rapa, läsa saga, sjunga sång, godnattpuss).

Sagt och gjort. Alla i mammagruppen och alla i marsmammagruppen jag är med i på Fejsbox nattar sina små kring 19-19.30. Sedan sover de som små ljus. Det gör INTE Piggelinaren. Vi kör vår lilla rutin, vid samma tidpunkt (start vid 19-19:30). Och fram tills dess att det är dags för det allra sista momentet – att sova – är hon en glad och nöjd liten skit. Men sedan brakar hela helvetet loss. Ikväll har det varit argt panikskrik till och från i 2,5 timmar i famnen, innan hon slutligen somnade i ren utmattning klockan 22. 

Jag känner mig som en urvriden trasa. 

Det är som att hon verkligen, verkligen inte vill somna, trots att hon är jättetrött. Hon går inte alls med på att Hero tar henne i det läget. Lägger jag ner henne i sängen blir hon än mer arg och förtvivlad. Lägger jag mig bredvid kan det vara okej till en början, då hon ligger och leker eller bara vrider sig av och an, men när hon märker att hon börjar somna får hon panik och blir arg/ledsen. 

När vi har testat att ta upp henne till pottan, om hon skulle ha en fis på tvären, slutar paniken. Men när jag sedan försöker söva henne igen blir hon på nytt tvärförbannad. 

Jag funderar mer och mer på om vi verkligen gör rätt. Att lägga tre frustrerade och ledsna timmar varje kväll på att försöka söva ett barn som ändå inte somnar förrän klockan 22 – är det rätt strategi? Borde vi helt sonika bara låta henne vara vaken och uppe med oss tills hon själv vill sova? Samtidigt så vet jag ju att det inte heller funkar. Blä. Jag vet inte vad som är rätt. Slitigt blir det. Jag oroar mig för att hon inte får tillräckligt med sömn. 

Som väl är, är Piggelinaren åtminstone en glad skit dagtid (peppar, peppar). 

Idag har vi haft Hannie på besök kl 13-19. Mycket mysigt. Det har dock varit väldigt oinspirerande väder och regnat i princip hela dagen. 

  • Anna - 22 augusti, 2016 - 19:29

    Vad tufft för er och lilla piggelin?
    Jag tror att ett visst mått av rutiner är bra men sen är ju alla barn så himlans olika…
    Med vår äldsta så försökte vi köra rätt mkt rutiner och det fungerade för det mesta bra. Tänkte att nu kan man ju det här så då gör vi väl likadant med nr 2…tji fick vi? Med honom har vi bara fått åka med för att resten av livet ska fungera hjälpligt men sakta så har vi hittat rutiner somfungerar för honom och resten av familjen.
    Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar för er snart!❤️ReplyCancel

  • Frida - 22 augusti, 2016 - 20:31

    Hej, har följt dig länge men aldrig kommenterat. Men nu kände jag att jag ville dela lite tankar… vårt första barn försökte jag lära rutiner i en desperat kamp för att få sova lite bättre. Vi ägnade som ni timmar åt läggning, vilket jag idag ångrar. Det blev folk av honom också, han började sova i egen säng, slutade äta på natten (vid 2 års ålder, men spelar roll, de flesta barn sover bättre och bättre, de flesta barn slutar äta på natten osv, hur mycket ska man kämpa när man redan är helt slut). Idag sover han i princip hela nätter. Vad mycket bättre saker vi hade kunnat ägna de där timmarna åt. När jag för fyra månader sen fick vårt andra barn hade jag bestämt mig för att följa hen mer, hon har varit en kvällsuggla, hon går och lägger sig vid 10 och sover gärna till 8. Vissa dagar sover hon mkt och vissa lite, det går inte att förutså… och jag önskar så att jag hade haft ro i det när ettan var liten, istället för att oroa mig så mkt för hans sömn. En del bebisar sover mer, en del mindre. Samma sak med råden att de inte ska somna vid bröstet, det struntar jag helt i med tvåan, hon kommer bli en tuff tjej som inte kommer somna vid mitt bröst hela livet ;-). Det är en djungel att vara förälder…ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1