En bild på mig när jag ser ut så som jag alltid skulle vilja se ut. Jag tolkar inte dagens lucka bokstavligt, för SÅ snygg tycker jag inte att jag är i en blå kylmask. 😉 Men jag vet precis känslan jag hade när bilden togs. Och jag ska berätta.
Det var bara några månader efter att vi hade blivit vi, men det kändes som att det alltid hade varit så. Vi var en självklarhet. Heroföräldrarna var på semester och eftersom vi då bara hade varsin lägenhet (fastän vi bara använde en), utnyttjade vi tillfället att grilla på deras uteplats. Det var Herosystern och vi. Vi hittade Heromammans blå kylmask i kylen och efter en dag i solen kändes den behaglig mot huden. Plus att jag tyckte att den var lite festlig. Så festlig, att jag tänkte att jag skulle ta en bild hit till bloggen. Det gjorde jag. Som så många gånger annars, bestämde jag mig för att ta en bild till (för att sedan kunna välja) och precis då kom Hero. Och i stället för ett ever så inövat kameraleende, blev det äkta. Lyckligt. Med glitter i ögonen. Det blir så tydligt när jag jämför bilderna sida vid sida. Jag älskar den där bilden.
Såhär skulle jag alltid vilja se ut. Med glitter i ögonen, äkta lycka i leendet och kärlek till livet. Med eller utan en blå kylmask.
Nästa del är att berätta om en person som betytt mycket för mig. Det finns ju så många olika sätt, så många olika situationer. Mamma och pappa är självklara att nämna och det är jag tacksam för, för jag inte alla har fått växa upp med de föräldrar som vi har fått göra. Min syster har också betytt mycket för mig genom hela min uppväxt, för vi var nära varandra i åldern och gjorde allt tillsammans. Älskade lillebror är ju lite yngre, så kanske gjorde vi inte så mycket tillsammans med honom, utan mer med honom. Som när vi klädde ut honom i våra dockkläder, till exempel. Kvinnan jag bodde inneboende hos, Evy, när jag gick på gymnasiet på annan ort har också betytt mycket för mig. Annika. Nya vänner, gamla vänner. Hero, givetvis. Då pratar vi bara rent personligt. Nä, jag får nog kasta in handduken även här.
av Felicitas
[…] Nästa del i luckan är att berätta om hur jag skulle vilja se ut om jag fick drömma. Jag väljer att gå emot vårt utseendefixerade samhälle, med ideal som inte ens existerar i verkligheten. Photoshopförvridna bilder på redan sjukligt smala modeller med förlängda ben, avsmalnade lår, bortplockade revben, tillslätad hud utan minsta por osv är standard och det vi matas med dagligen. Om inte ens “idealen” kan leva upp till bilderna av dem själva – hur ska någon annan kunna göra det? Vad är det för sjukt att sträva efter? Jag har redan berättat hur jag vill se ut, här. […]